Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Gunvor Larsson-Utas, Östersund

En skolprofil är borta. Gunvor Larsson-Utas är död. Hon föddes den 6 maj 1923 i Östersund och dog den 6 januari 2017 i Östersund.

Annons

Hon växte upp i ett hem där fadern var lärare och lokalpolitiskt engagerad samt med en mor som var sjuklig. Fadern blev invald i Sveriges riksdag för Socialdemokraterna år 1935 och skaffade en övernattningslägenhet i Stockholm, vilket tillsammans gjorde honom tidvis ännu mera frånvarande i hemmet.

Efter krigets slut tog han med Gunvor på ett flertal resor inom Europa då hennes reslust grundlades.

Gunvor avlade folkskolärarexamen i Umeå i slutet på 40-talet och blev yrkesverksam som lärare i Östersund.

Där träffade hon Jan Utas, som var född i Gammalsvenskby i Ukraina den 8 november 1905. Han kom till Sverige 1928 och avlade fokskollärarexamen 1935. Han hade en lärartjänst utanför Östersund. De gifte sig 16 augusti 1957 och bosatte sig i föräldrarnas lägenhet i Östersund.

De båda var också författare. Gunvor skrev (tillsammans med Viola Rohdin) Alla tiders folkskollärarinnor: pionjärer & förbund. Gunvor läste tiningar och SOU av rent intresse som gav stoff till en mängd artiklar, förklaringar och tillrättalägganden, som publicerades i olika fack- och nyhetsorgan.

Jan brann för gammalsvenskbyborna och hans författarskap berörde detta ämne i såväl roman- som faktaform. Gunvor tog till sig av detta intresse och umgicks med svenskbybor här i Sverige. Hon reste även till Ukraina för att besöka Jans hemort.

Jan avled 13 juni 1976 i Östersund och begravdes i den larssonska familjegraven.

Gunvor hade två andningshål. Hon hade kvar faderns övernattningslägenhet i Stockholm på Reimersholme ända till sin död och hade på detta sätt ett fönster mot makten och härligheten, det vill säga där saker och ting händer och beslutas. Hon skaffade sig också ganska sent i livet en sommarstuga utanför Flen. Huset var byggt på en klippa med altanen mot branten ovan uppfarten. Där kunde hon ta emot och vinka av gäster. Följdaktligen kallade hon huset Örnboet och där bodde hon nära naturen och kunde plocka blåbär till morgonfilen vid köksdörren. Hon tog gärna och ofta emot vänner på ett nära och otvunget sätt.

Mot slutet av sin yrkeskarriär innehade Gunvor även skolledande befattningar.

Hennes politiska intresse var säkert ett arv från fadern och kanske även hennes fackliga engagemang.

Hon valdes till ordförande i folskolelärarinnornas fackförening och när denna uppgick i Lärarförbundet engagerade hon sig i det sistnämnda fack, där hon innehade olika poster. Hon var bland annat verksam i KORG en sammarbetsgrupp mellan Lärarförbundet och PLR för resor och konferenser. Hon deltog för båda parterna vid olika tidsepoker.

Hon var även ordförande i Stiftelsen SAF (1967-1988) samt tilldelades stiftelsens hedersstipendium på 1990-talet.

Efter avslutad yrkeskarriär engagerade hon sig i Pensionerade Lärares Riksförbund (PLR) både centralt, där hon var förbundsordförande 1991-1999, redaktör för PLR:s tidning Lärarpensionären 2001-2005, och regionalt i Jämtland/Dalarna.

De sista åren när krafterna tröt och minnet inte var så bra tillbragte Gunvor på ett äldreboende.

Gunvor var en verkligt stimulerande person med vida intressen men med själen hos skolan och dess problematik. Vi minns henne med saknad och en gnutta stolthet.

Gunnar Danielsson

Mer läsning

Annons