Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Inez Lindmark, Östersund

Inez Lindmark, 88 år, Östersund har efter en kort tids sjukdom lämnat sin make Lennart och sina fyra söner Roger, Peter, Ulf och Alexander i stor saknad.

Annons

Hon föddes 1928 i Nattavaara fem mil söder om Gällivare i familjen Krönfors med sju syskon. Orten är känd som ett köldhål vintertid.

Efter folkskola arbetade Inez i kafé och kiosk. Hon gifte sig 1949 med Lennart Lindmark, som arbetade på järnvägen, som nästan hela släkten.

1949 flyttade det nygifta paret till en banvaktstuga utanför Lakaträsk på Malmbanan, där äldste sonen Roger föddes. Nära låg hållplatsen Näsberg, där Eyvind Johnson i tonåren gav sig ut i världen och mot Nobelpriset i litteratur.

Sedan följde Nattavaara, Vitvattnet, Murjek, Nattavaara och Lakaträsk efter Malmbanan.

1959 blev maken landets yngste överbanmästare i Vassijaure, som ligger 12 mil ovanför Kiruna. Vassijaure sjöd av liv då med 100 innevånare. En kokerska berättade för mamma att hon aldrig vågade titta upp mot Vassitjåkka för hon blev då rädd att fjället skulle rasa ner över henne. Hon åkte mycket skidor där och en gång, en kilometer från Vassijaure, mötte hon och sonen Ulf en järv som kom galopperande uppför berget mot dem på 100 meters avstånd. Lyckligtvis hade de nedförsbacke hem.

1961 blev Gagarin första människan i rymden. Ett par år senare vid ett besök i Narvik rullades en röd matta ut på torget och Inez fick se Gagarin och två andra kosmonauter hyllas av Narviksbor.

Barnen gick i skola i Abisko så det gällde att passa tåget på morgonen vid sjutiden. När skolan stängde i början av juni åkte hon med barnen till Nattavaara och föräldrarna för att få tidigare sommar.

1965 rationaliserade SJ och tog bort överbanmästartjänsten i Vassijaure och det var början till slutet på Vassijaure och starten på avfolkningen där. Flytten skedde motvilligt, för Inez trivdes mycket bra där med härliga soliga skidturer i april-maj, fantastiska sprakande höstfärger och den uppiggande midnattssolen på sommaren.

Flytten gick till Bräcke, där maken fick tjänst som överbanmästare och de bodde där i tre år. Sedan blev maken överbanmästare i Östersund. För att återknyta kontakten till Vassijaure byggdes 1971 ett fritidshus i Inkanjaure, fem kilometer från stationen tillsammans med svågern Gösta Lindmark. Där besökte hon stugan varje sommar och var förtjust i att plocka hjortron där.

1974 byggde de en villa i Östersund på en före detta SJ-tomt, som låg ganska centralt och där bodde hon och trivdes väldigt bra med bland annat barnbarn, barnbarnsbarn, trädgårdskötsel och bärplockning. Bärplockning var viktigt under hennes knappa barndom, eftersom sylt krävdes för att piffa upp gröten, som åts väldigt ofta. Hon bodde i villan hela tiden utom de sista veckorna, då hon bodde på ett korttidsboende i Torvalla. Vi trodde inte hon skulle trivas med hemtjänsten i Odensala och korttidsboende, men vi hade fel, hon stortrivdes med den vård hon fick och som hon var väldigt nöjd och tacksam över.

Men mammas stora intresse var hennes make, barn och barnbarn. Hennes engagemang i barnens skolgång och deras personutveckling var vital för barnen. Kanske oroade hon sig för mycket över oss ibland.

Även om Inez trivdes väldigt bra i Östersund efter 48 år tyckte hon att Vassijaure var den bästa ort hon bott på. Hon brukade säga, att när hon var död så skulle hon stå och vinka åt oss på toppen av Vassitjåkka i sin anorak.

Barnen

Mer läsning

Annons