Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Kerstin Häggkvist, Svenstavik

Kerstin föddes i Skucku 1923 som näst yngst i en syskonskara på sex.

Annons

Efter avslutad skolgång hjälpte hon till hemma på gården. 1944 fick hon ett vikariat på apoteket i Hoverberg, där en av hennes systrar redan arbetade. Kerstin trivdes mycket bra och fick fast jobb där och blev så småningom apotekstekniker. På den tiden var det långa arbetsdagar på ett apotek och det var även öppet på lördagar och söndagar. Apoteksvarorna kom inte alltid färdigpaketerade utan personalen fick ägna mycket tid åt att blanda och paketera medicin och andra apoteksvaror.

1952 gifte sig Kerstin med Ingemar från Häggen, Oviken. De bosatte sig i Hoverberg och fick två barn, Bengt och Ulla. De byggde en villa i Svenstavik i samband med att apoteket flyttades dit i slutet av 1960-talet.

I 55-årsåldern började symptom på en för närvarande, obotlig ögonsjukdom, retinitis pigmentosa, ge sig till känna och Kerstins syn försämrades gradvis, tills hon blev helt blind. Trots synhandikappet under de sista yrkesverksamma åren arbetade Kerstin heltid på apoteket tills hon vid 63 års ålder gick i pension.

Efter pensioneringen fick Kerstin mer tid till trädgårdsskötsel, bakning och matlagning och tid att umgås med släkt och vänner. Hon och maken Ingemar gjorde även några resor till England samt till Italien och åkte på många bilresor runt om i Sverige. Under ungdomsåren och innan synen försämrades tyckte Kerstin mycket om att röra på sig, antingen på skidor, på cykel eller till fots.

Kerstin hade stort nöje av att lyssna på musik och radio, hon följde med i vad som hände i världen med hjälp av taltidningar samt lyssnade gärna på talböcker. När maken drabbades av sjukdom skötte Kerstin om honom hemma under ett antal år, så länge detta var möjligt. Kerstin hade ett glatt humör och lätt att skratta och lät sig inte passiveras av synhandikappet utan försökte så länge det var möjligt att bo kvar hemma, de sista åren med hjälp av hemtjänsten. Eftersom hon mindes hur det såg ut hemma i villan kunde hon trots synhandikappet orientera sig där.

I december 2012 flyttade Kerstin till Myltblommans äldreboende i Svenstavik. Där blev det förnyad kontakt med några barn- och ungdomskamrater och uppskattade besök från släkt och vänner. Kerstins yngsta bror, som länge varit bosatt i södra Sverige och inte kunde besöka henne så ofta höll kontakten med henne via telefonsamtal. Men när han var uppe i Jämtland ingick alltid ett besök hos Kerstin och då hon hade ett gott minne även under de sista levnadsåren kunde de samtala om allt från barndomsminnen till dagsaktuella händelser.

Kerstins bortgång innebär en stor saknad för oss alla. Vi ska alltid minnas henne i våra hjärtan.

Ulla

Mer läsning

Annons