Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Marianne Huttunen, Östersund

Marianne Huttunen (född Sjögren), Torvalla Östersund, föddes i Lycksele och växte upp på kronotorpet Nilsmark.

Annons

Där bodde hon när pappan förolyckades i en slipstensolycka 1953 och mor Tea blev ensam familjeförsörjare för Marianne och hennes yngre bror Stig-Arne.

Marianne fick diabetes redan när hon var elva år. Då var hjälpmedlen inte gratis och de fina kanyler som finns idag fanns inte då. Det blev hullingar på nålspetsarna som hon filade emellanåt för att det skulle vara lättare att ta sin insulinspruta. Hon arbetade på tryckeri/bokbinderi i Lycksele och senare i Östersund.

Marianne träffade mig, sin blivande man Vilho i 18-årsåldern och vi förlovade oss 1962. Flyttade till Östersund samma år då jag erbjudits jobb på Bilbolaget. År 1962 blev vi även föräldrar, då Marianne födde dottern Carina. 1965 skulle vi ha blivit föräldrar igen, men sonen avled strax innan födseln. Oerhört smärtsamt.

Åren 1968-70 bodde och arbetade vi i Vilhelmina där Marianne var hemsamarit som det hette då, att jämföra med dagens hemtjänst, till en eller flera personer.

Från 1970 och 31 år framöver bodde vi i Strömsund. Marianne var kanslist åt DHR. Hon drev även under några år café på Bilbolaget. I Strömsund var hon mycket föreningsaktiv, först i DHR och sedan i Synskadades förening, Strömsund. Marianne blev synskadad 1980 och har varit blind sedan 1986. Hon har sedan, genom alla år, varit aktiv i styrelserna för SRF Strömsund och SRF Jämtlands läns distrikt, under flera år i båda föreningarna.

År 2001 sålde vi huset i Strömsund och flyttade till lägenhet i Torvalla där vi bodde i två år innan dottern Carina, boende i Stugun med sin familj, ringde och sa att Stuguns finaste radhus var till salu.

Det resulterade i att vi blev Stugunbor i tio år och fick bo nära vår älskade familj. Marianne pendlade till styrelsernas års- och höstmöten under många år, till både Strömsund och Östersund.

Marianne har genom åren fått kämpa med flera funktionshinder. På senare år, men innan sista flytten till en trea i Torvalla i markplan, har Marianne varit rullstolsburen. Inomhus har hon förflyttat sig själv i arbetsstol. Hon älskade att sitta ute i solen på somrarna och försatte inga chanser att få göra det.

Hennes stora skötebarn var, förutom föreningsarbetet, barnbarnen Mathilda och Wilma. Dottern Carina och Marianne var väldigt tighta, pratade med varandra tre-fyra gånger varje dag, så familjen betydde egentligen allt för Marianne.

Hon var också den sammanhållande länken för kusinerna på både pappas och mammas sida.

Marianne är oändligt saknad av mig och Carina med familj, övrig släkt och många vänner.

Vilho

Mer läsning

Annons