Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Signe Svensson, Östersund

Vår kära mamma somnade in i kretsen av barn och barnbarn lördagen den 8 oktober.

Annons

Mamma växte upp som yngst av åtta barn till Ingeborg och Per Backman på Snebacken i Bruksvallarna. Tidigt fick hon hjälpa till med att geta, plocka bär, med myr- och ängsslåtter med mera.

Efter avslutad skolgång var det dags att ut och arbeta som hembiträde eller som piga på pensionat och gästgiverier. Efter utbildning till biträde på ålderdomshem fick hon anställning i Kaxås. Där träffade hon vår blivande pappa Einar Svensson och flyttade till hans hemgård i Kävåsen. Där blev hon husmor, bondmora och telefonist i hans droskrörelse. Ett rent detektivarbete, med tanke på att mobiltelefoner inte existerade ens i fantasin och att många hushåll inte hade någon telefon alls. Så om hon behövde nå pappa för en brådskande körning gällde det att försöka räkna ut ungefär var han kunde vara och ringa runt för att försöka nå honom.

Och så kom vi till världen. Per-Åke 1948, Sven-Uno 1955, Ingalill 1959 och Jonny 1961.

Men redan 1964 blev mamma änka med omsorg om hem och fyra barn. Det var en tung tid för henne mentalt, ekonomiskt och arbetsmässigt. Hon arbetade som hemsamarit, mat-tant på skolan och till sist på pensionärshemmet Hällebo.

Mamma var tuff! Hon inte bara klarade sin egen familj, utan hade även tid och ork för andra omkring sig.

Hos mamma fann många tröst och någon att tala med när de hade det svårt. Många är även de som fått både mat och sängplats hos mamma; vi barn och våra barn med kompisar, övrig släkt och många vänner. Skulle till exempel vi ha en sommarfest kunde vi alltid räkna med att det var städat och fejat oppi stugun.

2007 flyttade mamma till en lägenhet i Östersund. Det innebar att vi kunde hälsa på henne oftare och få fika med nybakt bröd. Hennes rullrån och kolakakor har berömts av många. Men även våfflorna och bullarna var saftiga och möra utöver det vanliga. Det berodde ofta på att mamma hade grädde som var på väg att gå ut och som absolut måste nyttjas. Dags för bakning alltså! Med start senas klockan 06.00. Att det på grund av värk och i övrigt försämrad hälsa blev allt svårare med bakningen, var nog det som mamma sörjde mest över den sista tiden.

Saknaden efter mamma är stor, men vi är tacksamma för att vi fick ha henne hos oss så pass länge. Sov gott mamma.

Barnen

Mer läsning

Annons