Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Släng slipsen, Jimmie!

Annons

Så har då svenska folket sagt sitt om vilka som ska styra landet. Fast det var lite svårt att höra vad de sa. Det blev varken ett rungande ja eller nej till någonting egentligen, utan det var mera så att alla pratade i munnen på varandra utan att lyssna till vad de andra sa.

Jodå, Sverigedemokraterna kan kalla sig valets vinnare eftersom de blev landets tredje största problem, höll jag på att skriva, men jag menar förstås parti. 12,9 procent är en icke föraktlig del av rösterna, men problemet (där kom det) för dem är ju att ingen vill ha med dem att göra.

Att det blev mer än en fördubbling av mandaten i riksdagen är förvisso en källa till glädje för blåsipporna, men ännu har vi inte sett Jimmie Åkesson slå frivolter eller ta sig ett dopp i någon fontän.

Säkert är det så att Åkesson brinner för sitt parti och sin politik, men hans publika persona doftar mer av byråkratstel kamrer än entusiastisk general.

Hade det inte varit lite befriande att se honom dyka upp i SVT:s valvaka med slipsen i fickan och de två översta skjortknapparna uppknäppta? Att höra honom avbryta Claes Elfsbergs utläggningar om knivig parlamentarisk situation och tomma platser i kommunerna:

"Vet du vad, Classe, jag kan inte i kväll svara på hur vi kommer att agera när det är dags att rösta om en rödgrön budget, men det jag kan säga är att jag är så himla glad över det historiska val vi gjort! Ja, jag kan aldrig påminna mig om att jag varit så här lättad och lycklig någon gång, med undantag för min sons födelse förstås. Ja, faktum är att jag grät lite grann när grafiken visade 13 procent för oss!!"

Men icke. Det mest uppsluppna vi fick se var ett pekfinger som sköt glasögonen högre upp på näsan. Inte ett hårstrå lyfte från den synnerligen välkammade frisyren.

Kanske skulle en mer avspänd och skämtande partiledare göra att de 87 procent som trots allt inte röstade på SD lättare kunde glömma järnrörsnätter och rasistiska inlägg på Axpixlat?

För vi måste nog alla försöka förhålla oss till det faktum att Sverigedemokraterna lockade fler väljare än Centern och Folkpartiet tillsammans. Att vända dem ryggen verkar ju inte vara en framgångsrik strategi.

Men tillbaka till den kniviga parlamentariska situation som uppstått. Den regering som Löfven (S) ska snickra ihop kommer inte att innehålla några vänsterpartister, vilket betyder att Alliansen faktiskt har fler mandat.

Om Vänstern surar ända fram tills budgetomröstningen och lägger ned sina röster, ja, då har vi ett nyval att se fram emot, även om det nog måste ses som mycket osannolikt att V skulle fälla regeringen.

Och om V röstar med regeringen men SD bestämmer sig för att strunta i praxis och röstar med Alliansen i stället för att lägga ned rösterna, ja, då har vi ett nyval att se fram emot.

Ett nyval, eller extraval som det egentligen heter, är en yttersta åtgärd som inte förekommit i Sverige sedan 1958. Ingen politiker säger sig vilja ha nyval, inte ens Jimmie Åkesson, men han medgav ändå i torsdags att om det är något parti som har något att vinna på nyval, så är det hans.

Och visst kan man tänka sig att det skulle vara frestande för SD att fälla regeringen. Med den medvind som partiet har i ryggen är det inte orimligt att tänka sig att de som tvekade vid valurnorna 14 september bestämmer sig för att ta steget fullt ut vid ett nyval, och hips vips seglar SD upp till 20 procent.

Ett nyval förutsätter förstås att det inte först blir förhandlingar om budgeten. Såväl regeringen som Alliansen kanske gör vissa eftergifter för SD, trots att de svurit på att aldrig göra det. Eller så gör Löfven upp med Alliansen.

Tycker ni det verkar krångligt? Ja, jag med!

Här kommer en repetition av mandatfördelningen om ni vill lägga ert eget pussel:

S och MP har gemensamt 113+24 mandat, alltså 137 mandat.

Därmed saknas 38 mandat för att nå de 175 mandat som krävs för att ha majoritet i riksdagen.

Även om S och MP får stöd av V med 21 mandat når man fortfarande bara upp till 158 mandat.

För att få majoritet för sina förslag i riksdagen krävs att ytterligare ett parti med minst 17 mandat stödjer den rödgröna regeringen.

Alliansen har sammanlagt 142 mandat, varav FP har 19, KD 17, C 22 och M 84 mandat.

SD har 49 mandat.

För att Stefan Löfven ska bli godkänd som statsminister i riksdagen får han inte ha 175 eller fler nej-röster emot sig.

För att Löfven ska få igenom en budgetproposition krävs att SD och Allianspartierna inte röstar på samma budgetmotion.