Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Slutsålt för Kingen – men inte slutspelat

Föreställningen När rocken kom till Sveg har slagit Riksteaterns alla tidigare turnérekord. (Som hölls av Ronny Eriksson och Lill-Babs). Det är alltså succé och full gas som gäller för Torgny Kingen Karlsson just nu. Med 58 föreställningar och en nysläppt skiva bakom sig avslutar han vårturnén med två slutsålda kvällar på Storsjöteatern den 2 och 3 maj. Mellan 4 ögon berättar han att det inte alltid varit så. Periodvis har det varit jättesvettigt och då har man idiotförklarat sig själv och tänkt att vad ska jag bli när jag blir stor.

Annons

När jag ringde dig svarade du från olika platser varje gång. För att träffa dig fick det bli en stund på flygplatsen på Frösön. Det verkar vara mycket nu?

-Ja, det är ganska inrutat och mycket handlar om logistik, minuter här och där. Men det funkar bara man har balans.

Hur då menar du?

-Man kan inte hålla på så här 300 dagar per år, det går ju inte.

Hur länge är det så här inrutat?

-Turnén omfattar totalt 90 konserter. Närmare 60 av dem har varit nu under våren och det blir 30 till i höst. Det är nya scener varje dag – och många hotellrum.

Det var inte meningen att det skulle bli så många konserter?

-Vi hade hoppats på 25 och det blev 90. Givetvis är det positivt, men vi har familjer och det finns ju ett annat liv också.

Grunden till succén är din bok och filmen När rocken kom till Sveg som Stefan Hallgren och Sol Vikström gjorde?

-Ja, vi hade över en miljon tittare när den gick på svt, vilket har medfört att jag nu kan turnera i hela landet och göra en föreställning med samma namn.

Vad är det som gör att den tilltalar folk så mycket?

-Att så många kan relatera till fenomenet. Rocken kom ju till Skövde, Borlänge och en massa andra orter också.

Hur kom det sig att just den här amerikanska musiken fick sådant genomslag i Sverige?

-Jazzen kommer ju också därifrån och svenskarna var väldigt snabba på att till sig den typen av musik. Jazzen var ju en sak, men när rocken kom blev den ännu större på grund av att det var en tonårskultur. Helt plötsligt fick ungdomar en egen identitet. Genomslaget var så starkt och kulturen lever fortfarande kvar; bilarna, musiken och coca colan.

Det är ett väldigt idylliskt 50- 60-tal man ser tillbaka på?

-Visst finns det ett nostalgiskt skimmer, det var också en tid av framåtanda och Sverige var ju förskonat från krig. Men jag brukar vara noga med att säga att det vi gör på scenen är ur ett personligt perspektiv. Själv älskar jag krocken mellan landsbygden och USA, det finns något otroligt charmigt i det. Vi radar heller inte upp enbart en massa gamla rock’n’roll-hits, utan det är många nyskrivna låtar också.

Du har väl varit inne på det här spåret länge, bland annat med Boppers?

-Ja, och jag är vinylgalen. Hur jag än gör när jag skriver låtar blir det som en vinylsamling. Nya plattan Move är också en temaplatta med tydliga influenser från tidiga 60-talssoulen; Sam Cook, Ray Charles och James Brown.

Tror du att vi kommer att få uppleva något liknande igen, som när rocken kom?

-Nej, det tror jag inte. I dag är vi överösta av information, då var det annorlunda. När folk första gången hörde Rock around the clock med Bill Haley var det något helt nytt som kom och det blev fullständigt kaos – av en låt! Det går inte att återskapa. Samhället, världen ser inte ut så i dag.

Men egentligen borde väl förutsättningarna vara mycket bättre, kanalerna finns ju?

-Det finns för mycket. Men det finns också musik som vi i den äldre generationen inte ser, men som kidsen har stenkoll på. Om 20 år kanske man tittat tillbaka och säger att det de lyssnar på i dag var jättestort.

Finns det ett liv efter "När rocken kom till Sveg"?

-Menar du för mig? Ja, absolut! Hur skulle det annars se ut? Det är klart jag har fokus på föreställningen under det här året, men också på nya skivan. Den släpptes ju nyligen och är nästa tråd, det går in i varandra. Redan nu har jag idén färdig till nästa platta, så det står aldrig still.

Om någon sagt till dig under tonåren i Sveg att du skulle turnera för fullt som 46-åring, hade du trott på det?

- I och för sig började jag så otroligt tidigt, men att det skulle kunna funka i så här många år hade jag nog inte trott. Det har ju varit jättesvettigt periodvis så klart och då har man ju idiotförklarat sig själv och tänkt att vad ska jag bli när jag blir stor. Det går i vågor. Jag måste alltid vara beredd att tänka i andra banor. Så är det.

Vad har du för reservutgång?

-Ingen bra, men det finns flera saker jag kan tänka mig. Undervisning eller radio kanske, det är ju sådant som ligger ganska nära.

Man kan ju också tänka sig att ett liv som artist förutsätter att man bor i Stockholm?

-Jag har ju bott där i sju år, men vi flyttade tillbaka när vi kände att vi var klara med att bo med barn i Stockholm. Jag gillar att skapa, att skriva låtar och då är det också en fördel att vara någon annan stans. Jag gillar att ha en vardag där man gå ut i skogen och slippa att titta alltför mycket på klockan.

Hur går det att leva ett sådant här liv och ha tre barn?

-Jag har varit hemma väldigt mycket under åren. Så mycket borta som jag är nu har jag aldrig någonsin varit sedan jag skaffade familj. Och nu är min äldsta dotter 15 år. Det är inte smärtfritt, men jag försöker pussla ihop det så gott det går.

Den 2 och 3 maj blir det Östersund?

-Ja, det är avslutning på vårturnén och det är slutsålt sedan länge. Jag trodde de skämtade med mig när jag fick veta att biljetterna var slut två veckor in i februari. Men det var så.

Blir det ingen extraföreställning då?

-Nej, inte förrän i höst. Jag styr inte över det själv, utan det gör Riksteatern. Vad jag vet hittills den turnén att avslutas i Östersund också. Under hösten kommer vi att uppträda på lite större scener och därför blir det en lite större produktion, men exakt hur det kommer att se ut vet jag inte i dagsläget.