Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Småputtrigt kan vara gott nog

Världens mest kände dramatiker var och är William Shakespeare, men mindre vet vi om hans privatliv.

Annons

I detta stycke får vi dock stifta bekantskap med några nya sidor av den store författaren via hans sonetter. Vi slängs in i år 1592 då William precis haft premiär på Rickard den tredje.

Under de dryga två timmarna som sen fortskrider får vi möta hans kärlek till greve Henry och den okända svarta damen, hans avundsjuka till rivalen Christopher Marlowe, genom Londons högfärdiga societetsfester och påföljande bakfulla morgnar.

Nerbe är mycket bra i rollen som William. Han sjunger inlevelsefullt och har en fin närvaro på scenen.

Stråkkvartetten är oklanderlig och scenografin är sparsmakad och effektiv.

Att föreställningen ges på engelska är både bra och dåligt, bra för sonetterna kommer till sin riktiga rätt på originalspråk, men dåligt för att jag ibland får svårt att hänga med.

Det hela blir en småputtrig kväll på teatern och det är ibland gott nog.

-----------------------------------------------

Recension: Jag, William

Storsjöteatern, tisdag

Medverkande: Jonas Samuelsson Nerbe

Musiker: Shakespeare String Quartet

Text och musik: Jan-Erik Sääf

Betyg: 3/5