Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snart är båda barnen utflugna

Om två veckor tar sonen studenten. Tanken svindlar. Den där lille, lille killen som när han var 6 år knappt orkade trampa runt pedalerna på sin stora röda plasttraktor – är han alltså vuxen nu?

Annons

Det var länge sedan han växte om oss i längd, och enligt passet fyllde han 19 redan i januari. Om det nu verkligen är sant alltså. Ibland lutar jag åt att det är en bortbyting som flyttat in på övervåningen och att sonen nog sitter i en sandlåda någonstans.

Jag vet precis hur hans händer och knän ser ut när han kommer hem, och jag känner doften av både svett och damm från hans hår.

För två år sedan var det syrran som stod där i vit mössa på ett flak och tjöt av glädje. Snart är hon klar med första året vid Umeås universitet.

Men? Det var ju alldeles nyss som hon kom tassandes till våra sängar varje natt och intog hedersplatsen i mitten.

Det var ju bara i går som veckans höjdpunkt för hela familjen var "Småstjärnorna" på tv. Då när sonen absolut skulle byta om till sina svarta "snygga" jeans och ha massor av gelé i håret så att luggen stod rakt upp, och när dottern bara måste upp och dansa och kråma sig.

Jag minns allt det här så väl så att det nästan känns som att det fortfarande pågår, men jag vet ju att det inte stämmer. Jo, kanske om man lyssnar till högt begåvade teoretiska fysiker, för då kan det kanske vara så att det existerar ett oräkneligt antal universum samtidigt, och i något av dem är vi fortfarande småbarnsföräldrar.

Men i vårt vanliga vardagsuniversum är vi faktiskt ett medelålders, gift par med snart två utflugna barn.

Ju mer jag tänker på det känns nästan den teoretiska fysiken enklare att förstå!

Men vad vill jag säga med det här nu då? Att jag längtar tillbaka till tiden när barnen var små? Till föräldrafika på dagis, vårfester och höstfester, lucia och "Den blomstertid nu kommer", nya gummistövlar och borttappade vantar, tv-spelsförbud, döda akvariefiskar, vattkoppor, matvägran, blöta overaller, skjutsningar och hämtningar?

Nej, jag längtar inte tillbaka dit. Det är en ynnest att få se sina barn växa upp och förvandlas till alldeles riktiga människor. Tydligen har man som förälder gjort någonting rätt i alla fall när de helt frivilligt stannar kvar vid middagsbordet för att diskutera EU-valet, och det ska bli så spännande att se vad som händer längre fram under resans gång.

Det är som är svårt att förstå är att det gick så fort. För själv är jag ju mer eller mindre exakt samma människa nu som då när jag blev mamma. Jag har ju inte förändrats lika mycket som barnen.

Eller har jag det? Kanske utanpå, men inte så himla mycket inuti.

På tal om EU-valet så börjar det verkligen dra ihop sig nu. På söndag är det dags, om det inte är så att ni redan har röstat.

Själv är jag lite svag för det där att gå och rösta på själva valdagen. I vårt fall är röstlokalen Torvallaskolan där båda barnen har gått, så det är en fin liten maräng av sentimentalitet och Europapolitik som väntar för oss.

Men vad de svenska politikerna egentligen vill med EU är inte helt lätt att veta alla gånger, för det är ju – som jag sagt så många gånger att jag snart är blå i ansiktet – supervalår i år! EU-valet blir mera en sorts genrep inför Det Stora Viktiga Och Enda Intressanta Valet som är i höst.

Om ni lyssnar noga ska ni höra att såväl gröna som röda och blå politiker egentligen inte säger något mer än det de brukar, men genom att haka på den lilla kroken "och det som är bra för Sverige är även bra för Europa", får man det att låta som att här har vi verkligen tänkt internationellt.

Att väljarna inte är så särskilt intresserade av valet till Europaparlamentet är ingen hemlighet, men partierna själva verkar inte heller brinna för frågan. Jag menar – Nya Moderaterna kickade ut den gamle uven Gunnar Hökmark till EU 2004, och där har han kunnat sitta i orubbat bo. Ingen verkar på allvar vilja ersätta honom.

Och Socialdemokraterna är inte mycket äventyrligare. Marita Ulvskog, hello?

Påfallande ofta hör man dessutom svenska politiker prata om huruvida Sverige ska införa euron eller inte, om vi ska vara kvar i EU eller inte och om Sverige ska få fortsätta att sälja snus eller inte.

Det är bara det att det här är exempel på frågor som EU-parlamentet inte har medbeslutanderätt i, eller där det inte är något förslag på gång som parlamentet kan besluta om.

Häpp!

Men gå och rösta på söndag, även om det kanske känns lite svårt och långt bort.

Ta det som ett genrep inför hösten om inte annat!