Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Snart sitter jag i min oliv- och citronlund

Härförleden fyllde jag år och förärades då av mina vänner ett citronträd och ett olivträd. I och för sig inte så höga träd, lite drygt en meter, så där.

Annons

Och citronträdet, som för övrigt härstammar från Sicilien, bär till och med frukt.

Själv har jag alltid haft en lite darwinistisk hållning till mina krukväxter. Survival of the fittest.

De som inte klarat min tuffa kärlek har liksom inte platsat i min egen lilla örtagård.

Nu ställdes jag helt plötsligt inför premiären i en helt annan division. Det här får liksom inte misslyckas och det håller inte nästa gång de hälsar på om jag har två små träd som ser ut som om de vattnats med det amerikanska biologiska stridsmedlet Agent Orange. Ni vet, det som förvandlade halva Vietnam till ett kalhygge.

En liten olivplanta har jag för övrigt haft tidigare. Det sprack fullständigt.

Här gällde det att gå grundligt till väga. Internet finkammades på alla sidor som hade en åsikt i ämnet. Tyvärr växte det inte fram någon entydig bild.

En vanlig uppfattning, för båda arterna, var att de skulle ha rejält med vatten, men att de skulle få torka ut mellan varven. Andra menade att citronträdet inte för en sekund fick torka ut. Åker man bort i ett par dagar så ska man fylla en PET-flaska med vatten och köra ned den i jorden intill stammen.

Och icke att förglömma gödningen. Här går det inte med vad skit som helst (häpp!) utan det ska vara en särskild citrusgödning. Damen i blomsterbutiken bedyrade att samma gödning även funkar på olivträdet.

Om det visar sig inte stämma kommer hennes namn att publiceras i en senare krönika.

Den verkliga nagelbitaren är ändå att båda träden under sommartid bäst trivs utomhus även "på våra breddgrader". Men alltså, här? I kallvästans förlovade epicentrum?

För att ta reda på vad som egentligen menas med "våra breddgrader" fick Googles servrar jobba tills det började ryka ur dem.

Det ska i alla fall funka även här, kom jag fram till. Dock kan de inte stå ute om det är minusgrader.

Förra helgen körde jag till Stockholm. Någonstans på Uppsalaslätten sa de på radion att vi den kommande natten kunde förvänta oss minusgrader över hela landet.

Jag höll på att göra en U-sväng mitt på E4:an. Över vajrar och hela skiten. Jag hejdade mig men när jag kom hem hade de små liven ändå överlevt.

Fast den senaste veckan har citronerna börjat falla från grenarna. Adrenalinet pumpade. Man vill ju inte irritera en siciliansk citronplanta.

De visade sig emellertid vara mogna och följde bara sitt naturliga beteende.

Numera har jag citroner till en mycket grundlig tequilaafton.

Dagligen tassar jag nu försiktigt mellan krukorna. Med fingrarna känner jag efter hur fukten håller ställningarna.

Om ett par veckor är det midsommar. Då tänker jag sjunka ned i min egen kombinerade oliv- och citronlund. Kanske pressa en egenskördad citron över den halstrade laxen ...

Slå det den som kan.