Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Socialdemokratiskt förfall renoveras inte på en helg

Det konkreta resultatet av helgens socialdemokratiska förtroenderåd är skäligen magert. Partistyrelsen fick två uppdrag: Dels att skaffa mätbara mål för arbetsmarknadspolitiken, dels att få fram ett mål för statliga investeringar som infrastruktur och bostäder.

Annons

Men syftet med att dra ihop de 120 ombuden var förstås minst lika mycket att mobilisera. Att säkra partiet från sönderfall ända in i den hårda kärna dit ju ombuden hör. Och i den meningen var förtroenderådet rimligen rätt framgångsrikt: Ordföranden Håkan Juholt har åtminstone temporärt stärkt sin position i de egna leden. Om några dagar kommer sannolikt SCB att leverera en för Socialdemokraterna utomordentligt usel väljarstatistik, men den har partiets själ nog redan intecknat.

Nu återstår bara att få med väljarna på tåget igen. De få som finns kvar och alla som hoppat av. För det väntar andra utmaningar än att få applåd- er från den innersta kretsen.

Socialdemokratins kris började långt innan Håkan Juholts vimsande. Aftonbladets politiska chef- redaktör Katrine Kielos, som i dag är partiets mest skärpta internrevisor, konstaterade i går att krisen på allvar inleddes i början av 2009. Då hade Mona Sahlin under de barocka turerna kring det rödgröna samarbetet, lyckats schabbla bort partiets förtroende inte minst i själva fundamentet, de ekonomiska frågorna: Det var då det historiska skiftet inträffade.

Den uträknade Fredrik Reinfeldt och hans moderater fick plötsligt högre förtroende än Mona Sahlin och Socialdemokraterna. Och från detta har Socialdemokraterna ännu inte återhämtat sig.

I tre år har alltså det en gång statsbärande partiet flutit runt på villande hav, med roderhaveri och trasig kompass. Och det senaste halvåret alltså med en kapten som enligt egen utsago, innan han ändrade sig och tackade ja till befälskapet, är en så i grunden yvig och ostrukturerad person att han inte vågade tänka tanken på sig själv som partiordförande.

Om än socialdemokratin lyckas återfinna den politiska färdriktningen har man en lång resa framför sig innan man kan lyckas få ombord 40 procent av den svenska väljarkåren på skutan.

Om Håkan Juholt får den praktiska hand- boken i egenutveckling, ”Att växa som vuxen” i julklapp och lyckas ta till sig innehållet, ja, då kan han kanske rentav leva upp till helgens löften om att höja garden och sluta upp med ogenomtänkta utspel och förflugna kommentarer.

Det vore en bra början för S och misslyckas han är det ajöss både med Håkan Juholt och för det socialdemokratiska partiets möjligheter till en politisk comeback till 2014.

Men det är en sak att rätta till personliga skavanker hos ledaren, en helt annan att få tillbaka drivet i en politisk apparat som misskötts i åratal.