Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Ge Saga Norén en anpassad arbetsplats

Regler är till för att följas. Det tycker i varje fall Saga Norén länskrim Malmö, hjältinnan i teveserien Bron vars fjärde och sista säsong visas i SVT på söndagskvällarna.

Hon tycker om regler. Något att förhålla sig till. Förutsägbarhet. Hon tycker också om ordning och reda, om det är hennes egen ordning och reda. Hon tyckte att det var mycket problematiskt att flytta ihop med sin pojkvän när det visade sig att han ville ha sina saker framme i hyllorna.

Därför blir hon uppenbart obekväm och illa till mods när hon ska arbeta på polisstationen i Köpenhamn och inser att hon inte kommer att få någon egen arbetsplats. Inget eget skrivbord. Hos Köpenhamnspolisen har man nämligen infört flexkontor, vilket i praktiken innebär att ingen har ett eget skrivbord. Sina saker förvarar man i en låda som flyttas runt till den plats där man för dagen sitter och arbetar.

Saga Norén blir stressad av detta. Inte bara för att hon inte kan lämna sina papper på skrivbordet när hon går hem för dagen, utan också för att hon inte vet på morgonen var hon kommer att få sitta och arbeta under dagen.

Det är aldrig riktigt uttalat men underförstått att Saga Norén har någon form av högfungerande autism. Därför är hon extra känslig för oreda som uppstår när regler inte är nedskrivna eller när det som gällde igår inte tycks gälla idag.

Nu behöver man inte ha någon diagnos som autism eller ADHD för att må bättre av viss struktur och regelbundenhet, eller åtminstone av en egen arbetsplats. Faktum är att många av de verktyg som fungerar för att underlätta vardagen för personer med olika NPF-diagnoser också fungerar för att minska stressen hos många i övriga befolkningen.

I en tid när stressrelaterade sjukdomar ökar är det kanske extra viktigt att ta hänsyn till vilka faktorer som orsakar just stress i arbetslivet. Till dessa hör öppna kontorslandskap, en fråga som debatterats i åratal. De flesta vet att nackdelarna överväger fördelarna men många arbetsgivare ser kortsiktiga ekonomiska vinster och byter ut egna rum mot öppna kontorslandskap där de anställda ständigt avbryts och tappar fokus på sina uppgifter.

Nu är flexkontoret på modet. Det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt, men få arbetsgivare använder hela konceptet så som det skulle kunna fungera och fungera bra. Ofta landar det som på Köpenhamns polisstation i teveserien Bron – i att man tar ifrån personalen de egna skrivborden och tvingar dem att flytta runt. Något som ökar stressen och krymper effektiviteten, inte endast för personer som är extra stresskänsliga.

För att flexkontor med rätta ska få kallas för just flexkontor borde flexen gälla fullt ut, och vara individuellt anpassad för att maximera effekten. Den borde gälla tid, arbetsplats och miljö i övrigt. Vissa kanske hellre jobbar på nätterna, andra på ett café, åter andra är kanske som allra effektivast hemma i köket. Ett flexkontor bör innehålla möjlighet både att stänga in sig och arbeta ifred, möjlighet att sitta tillsammans med andra och arbetsplatser med möbler som kanske inte är så förknippade med ett kontor, så som soffor och sköna fåtöljer.

Öppna kontorslandskap är en styggelse, det är nog de flesta överens om. Flexkontoret har förutsättningar att vara något bättre, men inte om man tror att det betyder att byta skrivbord med varandra på daglig basis.

Saga Norén löser sitt skrivbordsproblem genom att helt sonika ordna ett eget skrivbord och ställa in på kontoret, ett skrivbord som inte ingår i flexordningen. Det borde hon inte ha behövt göra. Det borde ligga i hennes arbetsgivares intresse att ge henne bästa möjliga förutsättningar att göra sitt jobb. Och om det hänger på att få ha ett eget skrivbord är det varken dyrt eller svårt.

De flesta arbetsgivare vill ha personal som trivs och arbetar effektivt, snarare än sådan som vantrivs och bränner ut sig. Då är det inget annat än rent ut sagt dumt att när det är möjligt anpassa arbetsplatsen så att den minimerar stress och stress och störningsmoment, istället göra precis tvärtom, även om det råkar vara lite på modet eller ger en kortsiktig ekonomisk besparing.

Läs mer av Sofia Mirjamsdotter här, och följ henne på Twitter eller Facebook.