Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Porrfilter och hårdare straff är inte feminism, utan populism

Annons

Feministfällan (Mondial 2018) är en nyutkommen bok av Nina Åkestam som har potential att bli en ny feministbibel, eller åtminstone en praktisk handbok för dagens feminister.

Åkestam beskriver en feminism som blivit alltmer splittrad och individualiserad, som präglas av inbördes strider och nytt motstånd från konservativa och nationalistiska rörelser. Samtidigt som feminismen är starkare och bredare än någonsin riskerar den att urvattnas i takt med att den normaliseras istället för att ses som den radikala politiska rörelse den borde vara. Ett mantra genom hela boken är att "feminism är inte en känsla eller en åsikt utan en aktiv handling".

En av de fällor Åkestam sätter fingret på är populismfällan. Samtidigt som feminister ofta förfasas över populism från ytterhögern finns tendenser att själv hemfalla åt populistiska slagord och förslag som visserligen kan få brett gehör, men som knappast löser de problem man vill komma åt.

Som exempel nämner hon krav på porrfilter i förskolor och skolor och rop på hårdare straff för sexualbrottslingar.

Krav som är enkla att framföra och delvis att genomföra, men som lätt hamnar i kategorin "beslut som fattas för att visa handlingskraft utan att leda till förbättring".

Enkla svar på komplicerade problem fungerar sällan. Vare sig det handlar om att lösa integrationen eller att få ner antalet sexualbrott och uppnå jämställdhet.

Porrfilter är ett utmärkt exempel som ledarsidan tagit upp tidigare. För den oinsatte låter det som en bra idé. Klart att kidsen ska slippa exponeras för porr när de är i skolan. Det är ett förslag som därmed lätt vinner gehör hos en bred allmänhet. Problemet är bara att det är i bästa fall verkningslöst, i sämsta fall direkt kontraproduktivt.

Dels för att porrfilter filtrerar bort inte endast den porr man vill att barnen ska slippa, utan även sidor som man absolut vill att de ska komma åt. Dit hör exempelvis information från RFSU och RFSL, som kan vara livsviktig för många unga.

Dels för att barn och unga sällan konsumerar porr på skoltid. Större delen av tiden som barnen tillbringar på nätet är utanför skoltid, oftast i sina egna telefoner, varför porrfilter inte skyddar. Dessutom kan det barn som absolut vill se porr relativt enkelt lära sig att komma runt eventuella filter.

Dessutom kan porrfilter invagga vuxenvärlden i en falsk trygghet som leder till att man inte tar tag i vad som är det verkliga problemet. Vill man undvika skadlig påverkan från pornografi krävs andra, betydligt krångligare och mer tidsödande åtgärder.

Detsamma kan sägas om kravet på hårdare straff för sexualbrottslingar. Hårdare straff brukar inte påverka brottsstatistiken nämnvärt. Att straffa den som begår våldtäkt är visserligen viktigt, samhället måste visa att det är en oacceptabel handling. Men viktigare än att skärpa straffen borde det vara att arbeta i andra änden och faktiskt förebygga att våldtäkter sker. En våldtäkt är en våldtäkt oavsett vilket straff gärningspersonen får.

Längre fängelsestraff förändrar heller inte det faktum att de flesta kommer undan straff helt. Målet borde handla om att fler ställs till svars och faktiskt döms, något som är svårare och mer komplicerat än att ändra straffskalan för de få som trots allt fälls i domstol.

Här har dock samtyckeslagen – ett resultat av en långvarig feministisk kamp – hittills visat sig göra viss skillnad även om det är lite för tidigt att utvärdera den.