Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

– Som att få ett slag i ansiktet

Högt tempo, många bollar i luften och ständigt nya prestationer att visa upp och känna sig stolt över. Det var Pelle Angverts livsluft som formgivare på ett reklamföretag för tio år sedan.

Annons

På kvällar och nätter jobbade han på en uppfinning tillsammans med en kollega och när denne till slut började klaga på trötthet, ställa in möten och till slut inte ens ta sig till jobbet var han helt oförstående.

Sedan kom det en dag när han plötsligt inte visste var han befann sig trots att omgivningarna var de gamla vanliga.

Lite senare fann han sig stå i affären utan att veta hur eller varför han tagit sig dit.

– Det går inte varna en som är på väg in i väggen och i början skrattade jag bara åt allt. Men sedan blev det otäckt, när jag började glömma saker som att barnen skulle till förskolan, säger Pelle Angvert.

Kort därefter havererade hela livet som han kände det. Han slutade fungera även i helt vardagliga bestyr och kunde inte göra annat än att söka vård.

– Det känns som att få ett slag i ansiktet när man går in i väggen och om man försöker resa sig igen innan man är utvilad får man ett till. Det är som att någon står över en och tvingar en att ligga kvar, säger Pelle Angvert.

De flesta svenskar som drabbas av utbrändhet är kvinnor och på det sättet skiljer sig Pelle Angvert från genomsnittet. Men i allt övrigt passar han in i profilen, som en högpresterade person med stor arbetsglädje och förmåga att pressa sig själv längre än vad omgivningen förväntar sig.

Hans första kontakt med läkare och myndigheter var katastrofal berättar han. Den första läkaren han kom i kontakt med sade att villkoret för att hon skulle sjukskriva honom var att han började äta antidepressiv medicin, vilket han vägrade. Av Försäkringskassan fick han bara ett långt formulär att fylla i trots att han knappt ens kunde läsa vid det laget och som sedan tappades bort.

– I början handlade det om att överleva dag för dag. Jag kunde sitta vid köksbordet i veckor i sträck och bara stirra framför mig. Jag såg på barnprogram utan att lyckas förstå handlingen, säger Pelle Angvert.

Under tiden som han var sjuk blev samhällets kunskaper om utbrändhet allt bättre och den dåliga start han fått med Försäkringskassan utvecklade sig med tiden till en bra relation. På senare år upplever han att han fått en effektiv och mycket kunnig hjälp från både läkar- och myndighetshåll.

Nu är Pelle tillbaka i yrkeslivet igen, som en annan man än han var innan och med god kännedom om gränserna för sin kapacitet.

– Någon sa att jag skulle kunna bli 75 procent av vad jag en gång var efter det här, men jag tycker att jag är 100 av något annat. Och jag skulle inte vilja bli den jag var heller, säger Pelle Angvert.