Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Som en tågurspårning i slow-motion

Det finns de som tycker att socialdemokratiske riksdagsmannen Gunnar Sandberg är en dålig representant för länet. 

Annons

Detta efter hans blamerande intervju i ÖP-tv, som var lite som att titta på en tågurspårning i slow-motion. 

Jag tycker tvärtom: jag tycker att Gunnar är en bra representant. 

Just för att han med önskvärd tydlighet åskådliggör den skruvade synen på alkohol som är vanlig i glesbygdslän som Jämtland.

Tusentals andra jämtländska män hade antagligen svarat exakt likadant på frågan om de skulle hindra en full granne från att sätta sig i bilen och köra iväg.

Visst kan man tycka att Sandberg efter åtta år som riksdagsman skulle ha snappat upp åtminstone de mest elementära kunskaper i mediaträning. 

Eller att han skulle ha förstått att ett journalists kamratliga tonfall i nio av tio fall är en kuliss. 

Men Sandberg är en produkt av den jämtländska alkoholkulturen.

Det vill säga: här tar vi en sup och är som folk.

En riktig karl tål en hutt. Eller två.

Fullast kör. 

Alkoholfritt = kärringdricka.

Och viktigast av allt: spriten är en privatsak.

Man ska inte lägga sig i andras dryckesvanor.

Fast det ska man ju, speciellt om folk kör på trycket.

Nåväl.

Partiet fick tuppjuck och man fattar varför: den jämtländska socialdemokratin har genom åren fläckats av flera pinsamma spritskandaler, så det är logiskt att Sandberg råddes att göra den obligatoriska pudeln.

I ett mail till partikamraterna gick han ut och tog avstånd från "allt". 

Och så gör ju politiker nu för tiden. 

"Jaja, jag SA si... eller så..." Men jag menade givetvis precis tvärtom! Det fattar ni väl!

Jag skulle ha ringt polisen, jag skulle ha ingripit! Fattas bara annat!"

Och kvar står väljarna med en konstig smak i munnen... vem var han? Denne man? Egentligen?

Till sist: några ord om pornografi, för det tog Sandberg också avstånd av, ivrigt påhejad av partikollegan Björn Sandal.

Porr är inte förenligt med den socialdemokratiska värdegrunden.

Det ser ut som en självklar grej på papperet.

Om man aldrig hört talas om rättegången mot Agnar Mykle och "Sången om den röda rubinen".

Eller om John Clelands "Fanny Hill". Eller Yu Changs "Accept or Reject".

Eller alla andra pornografiska romaner, filmer, tavlor och skulpturer som genom århundradena av både demokratiska och totalitära regimer stämplats som skadliga och samhällsomstörtande.

Det aningslösa avståndstagandet var - i mina öron - mer anmärkningsvärt än det faktum att en riksdagsman inte verkar förstå innebörden av ordet civilkurage. 

Men i sin iver att göra avbön, att rädda sig tillbaka i den politiskt korrekta värmen när nåt gått åt helvete, stänger de flesta politiker av hjärnan.

Vissa kopplar aldrig ens på den i första läget.

---

Tidigare skrivet i samma ämne:

Politikern skulle inte stoppa sin rattfulle granne

Gunnar Sandberg (S) i hetluften efter moraltestet

"Han uttrycker åsikter som partiet inte delar"