Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sommaren – den bråda konsttiden

Lite av en konstens superhelg har det varit. Konstkrönikan har rullat länet runt i regn och rusk, vandrat leriga gångar och vägar och sett smide i silver och smide i järn, måleri med pensel och spray och keramik av alla de slag…

Annons

Vi börjar på Rödön. Byhuset visar just nu två utställningar. Inne i cafét visar Einar Kling-Odencrants smarta fotografier av nycirkusartister i speciella miljöer, i naturen, i stadsmiljöer med mera. Bilderna skapar spänningar och stämning. I och för sig är det ett medvetet effektsökeri. Det är ändå motiv som ofta blir väldigt udda och speciella. Snyggt och smart.

Ute på Jällen visar Henrik Ljusberg sexton större och mindre målningar där han låter sprayflaskan möta mer traditionellt måleri. Det är ett måleri som ofta talar med lite mindre röst än street art brukar göra men ändå med kraft och rörelse. En del helt abstrakta målningar och andra med ganska mörka motiv av utsatthet, ensamhet och en hel del skräckfilm. Som helhet är det en riktigt spännande utställning där Henke visar att han är på väg in på nya spännande vägar. Utställningen på Jällen finns kvar till 12 juli.

I Hoverberg på Galleri Johansgården visar man just nu Kvinnofåglar av Margareta Persson. Det är skulpturer i raku eller stengods. Fåglar av alla de slag har getts kvinnliga attribut och alla har ett uttrycksfullt kroppsspråk, egensinniga ansikten och det är en skön njutning att gå runt och titta. Här finns den där blicken för vardagens sidor som Ilona Benczedi ofta visat. Margareta Persson skapar med humor och smak. Och Johansgården är ett så trivsamt galleri. Margareta Perssons kvinnofåglar häckar i Hoverberg till 10 juli.

Mer keramik kan man njuta på Drejeriet. Som traditionen bjuder är det kooperativets egna medlemmar som samlar sig över sommaren till ett gemensamt tema. Temat i sommar är Strandad. Ett tema som de sex utställarna gestaltar på olika sätt.

Björn Dahlströms verk plockepinn består av små bitar som likt drivved formats till två figurer. Linda Svedbergs svarta vrak ser ut som både båtskelett eller djurskelett. Gunhild Åkerbloms lite mystiska mussla innehåller både guld och det fantasin vill fylla den med. Kerstin Staakes vackert färgade klassiska vaser döpa till Horisont fascinerar. Roligast är Anniki Andersson verk döpta till Ryssen och Tysken, en ubåt och ett flygplan, ni kan ju gissa vad som är vad.

Utställningen på Drjeriet pågår fram till 23 augusti.

Helgens mest innehållsrika utställning var Min farfar var också smed på Ahlbergshallen. Det är en utställning med smidets alla sidor. Bruksföremål, religiös symbolik, väggkonst, konsthantverk, skulpturer och olika uttryck. Nio olika smeder från hela länet delar på utställningsytan som de fyller väl. Det är åtta män och Susanna Bäckström är enda kvinna.

Det är en speciell utställning. Och även om syftet är att visa upp smide av alla de slag är det ändå det som är rena konstföremål som fungerar bäst i en lokal som normalt visar konst. Susanna Bäckströms stora väggteckningar i smide har jag hyllat många gånger under åren. Likt blyertsstreck har hon format järnet till snygga tekniskt skickliga teckningar som drar iväg över stora väggytor. Unikt och väldigt tilltalande. Här finns en bollspelare och en flicka med fågel.

Peter Hedman har skapat några traditionella med välgjorda mindre skulpturgrupper eller statyetter. En trio musiker tycker jag särskilt mycket om. Peter kommer senare i sommar att ha en separatutställning hos Wikners i Persåsen. Eivind Haugen är mer svartsynt och har till exempel gjort en stor skulptur med liemannen själv. Inte särskilt uppmuntrande men kan nog vara bra om man vill ge sitt hem en lite mer Ingmar Bergmansk känsla.

I övrigt finns där jättestora och mindre ljusstakar och ljuskronor, krokar och hållare av olika slag, skålar med mera. I lördags stod man också ute på gatan och smidde. Kul att Länskulturen och hemslöjdskonsulterna gjort denna storsatsning. Pågår fram till 13 juli.

I Persåsen är det sommartid alltid många utställningar på gång. Till helgen är det vernissage för en ny utställning med Ingrid Roths måleri från sju resor till Svalbard och en mycket speciell utställning döpt till Klokare klot där Leif Wikner låter roterande träklot illustrera vad som är på väg att hända med vår planet. Redan nu kunde man provse fem av kloten.

Just nu kan man i Peråsen möta måleri av Lucy Pettersson. Det är större och mindre oljemålningar som skildrar musikanter och stadsmiljöer. Lucy gillar att spara mycket vita ytor och låta färgerna sparsmakat ligga på ytan för att antyda motiven. Men här finns också större målningar fulla av färg och lyster som för att ge den musik de avbildade musikanterna spelar ett liv.

Det är ett väldigt ojämnt måleri. Välbalanserade spännande dukar blandas med rätt så banala bilder som inte alls startar någon kommunikation. Ett mer tuktat urval hade utan minsta tvekan lyft helheten. Målningarna hänger kvar till den 31 augusti.

Sigrid Ingela Blom är silversmed med rötterna på mamma sida från Oviken. Hon har döpt sin utställning till Arsenik & Gamla spetsar. Hela utställningen är en hyllning till traditionellt kvinnohandarbete. All omsorg som lades ner på broderier och virkning och skapade fantastiska dukar och bonader som i dag nästan kan skänkas bort på loppisar och auktioner.

Sigrid Ingela Blom har i silver och andra ädla metaller återskapat virknålar, fingerborgar, brudkronor och sådana där minnesmedaljonger som man förvarade ett fotografi i. Jag gillar särskilt hennes kaffe-tår, kaffeskedar som hängande som halssmycken ser ut som tårar.

Utställningen finns i två montrar. Jag hade hellre sett att det varit fler och mindre montrar så att man kunnat titta närmare på skönheten i de enskilda föremålen. Det här är silversmide på hög nivå. Och hela hennes tanke att lyfta fram hantverksskickligheten i hemmen förr är tilltalande på alla sätt. Utställningen finns kvar ända till den sista augusti.

Ja, det var de sju utställningar jag hann med att besöka i helgen. Men det var långtifrån allt som pågår länet runt. Det går att åka till andra håll i länet och hitta konst där också. Det är något speciellt med sommarutställningar. Och ofta kan man få både fika och mat tillsammans med kulturupplevelser.

Nästa vecka blir det ingen konstkrönika.

Vi ses därför om två veckor igen.