Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spännande möte i björnhägnet

Det är kväll i Nord Tröndelag. Nu ska de tre jämtländska hundarna visa vad de går för. De ska möta vårt största rovdjur - björnen.

Annons

Björnstammen växer och därmed också intresset för björnjakt. Allt fler hundägare vill nu veta hur deras jyckar reagerar när de möter en björn på riktigt.
Här i Namsskogan liksom på flera platser i Sverige ordnas löshundstester på björnar i hägn.
- Vi startade år 2000 och var först i Norge. För att inte riskera hundarnas psyke arbetar vi på ett lite annat sätt än svenskarna, säger provledaren Kåre Vik.

Proven utförs med hjälp av två hägn. I det ena finns björnarna. I det andra kan hundarna släppas loss. Skillnaden mot de svenska proven är att i Norge får hundarna först tillsammans med husse närma sig björnarna en gång före det riktiga provet.
- Första mötet kan vara en tuff upplevelse. Ser jag att hunden blir rädd får den gå härifrån omedelbart. Annars riskerar den men för livet, säger Kåre Vik.

Den här kvällen har östersundarna Erik Larsson med gråhunden Dilba, Thomas Berglund med den vita älghunden Zacko och Tobias Sundqvist och Linda Palmqvist med hamiltonstövaren Snobben åkt till Norge för att testa sina hundar.
Några norrmän finns också på plats för att låta sina hundar träffa nalle.
- Vi gör 100 till 120 prov per år. Mellan 15 och 20 procent av de norska hundarna blir godkända. Svenskarna är lite bättre och hamnar på 25 till 30 procent, säger Kåre Vik.

Det som bedöms när hundarna släpps lösa i hägnet är tillgänglighet, reaktion vid björnkontakt, självständighet, skall, rovdjursskärpa och inkallning.
- De viktigaste poängen handlar om hur ivrig hunden är. En bra björnhund ska ha hög skallfrekvens och den ska hela tiden vara i björnens bakhasor. Den ska gå till angrepp efter angrepp, säger Kåre Vik.

Så är det dags för de jämtländska hundarna. Stövaren Snobben visar direkt hur väldigt obehagligt han tycker björnmötet är. Med svansen mellan benen drar han i väg för att leta harspår i stället.
- Det var ändå värt besväret. Nu vet vi i alla fall att det inte är björn han kommer drivande med, säger stövarens ägare Linda Palmqvist.
Den vita älghunden Zacko har gjort provet en gång tidigare och behöver därför inte vara med på den första delen.

När han nu testas igen blir det godkänt liksom förra gången. För Erik Larsson och Dilba börjar det bra. Med husse i närheten blir det ett rungande ståndskall så snart gråhunden upptäcker de två ungbjörnarna. Ekipaget blir godkänt men under det skarpa provet går det sämre. Ensam håller sig Dilba bland annat för långt från björnarna och det blir underkänt.
- Men det var ändå värt resan hit. Nu har jag sett hur hon reagerar och Dilba är bara två år än. Det gäller att nöta på, säger Erik Larsson innan han och de övriga packar in sig i minibussen för den långa färden hem.