Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Spännande möte i fantasins värld

Få saker kan lysa upp den mörkaste tillvaro som en berörande kulturupplevelse. I helgen var det vernissage för två olika utställningar som ändå har det berörande gemensamt. Precis när konstsäsongen brukar vara slut så hände det något ...

Annons

Förlåt. Men jag är lite tagen. Att besöka Lars Bolin Gallery och utställningen By Subconscious Hands med teckningar i tusch av Agnes Horneij och keramiska skulpturer av Linda Svedberg var verkligen något extra.

På väggarna hänger svartvita teckningar i tusch. Svartvita bilder som verkligen fyller papperet fullt ut. Det är mytiska, lite mystiska motiv som har lika mycket drag av gamla tiders folksagor som dagens unga intressanta svenska kvinnliga serietecknare och illustratörer.

I bilderna finns vindlande mönster som väver in organiska former med människor. Varje bild blir till en egen värld:

Barnen där en bär en rakethatt och en annan ska tända på och målet är den där intensiva månen.

Den stora kvinnan i Kontroll som har sin egen värld av växter och föremål under fullständig överblick.

Den avundsjuka och sjöjungfrun skapar osäkerhet om den ena håller på att dränka den andra eller om hon håller på med en räddningsaktion.

Och Utan titel med mannen som öppnar munnen och ut väller en hel armé av kvinnor.

Ja, varenda teckning vore värd att återge. Men framför allt bör man unna sig att gå och titta på ett begynnande konstnärskap som lovar hur mycket som helst.

Agnes Horneij har den tekniska skickligheten, hon har en väl utvecklad känsla för komposition och hon behärskar gråskalorna och den svartvita estetiken till fullo. Att säga att jag är imponerad är nästan ett svagt ord i sammanhanget. Jag vill se mer, mer, mer ...

Linda Svedbergs skicklighet som keramiker har jag mött förut. I de tvåfärgade verk hon nu visar har fantasin släppts fri.

Här finns flerfamiljshus som växer upp ur frukter, en slags påfågelsliknande skulpturer och verk där människan helt plötsligt kikar fram.

Mönstervärlden gör ytorna levande och det experimenteras friskt med form, mönster och struktur.

Det är verk som i sig skapar tankar, funderingar och känslor. Och framför allt är det skulpturer som hyllar fantasin och lekfullheten som en motvikt mot fyrkantighet och förutbestämda mönster.

I fantasin, i modet och i viljan att ta med betraktaren till en annan värld än den vardagliga möts Agnes Horneijs teckningar och Linda Svedbergs skulpturer.

Det här är en utställning skapad av det undermedvetnas händer, som berikar vilket liv som helst, och särskilt surmagade konstkritikers.

Det finns hopp om liv och må fantasin segra över tråkigheten!

Utställningen finns kvar till 14 juni.

Galleri S förlänger konstsäsongen. Det gör man rätt i. Och det är inget dåligt namn man erbjuder så här precis innan sommaren. Bianca Maria Barmen tillhör de mest framgångsrika skulptörer vi har i landet. Och jag har hennes utställning på Ahlbergshallen i början av 2000-talet väldigt kär i minnet.

Hos Galleri S, där Rolf Anderzon och Bodil Halvarsson gör ett suveränt jobb i att med varsamma händer förnya och samtidigt bibehålla det bästa från galleriets historia, visar Bianca Maria Barmen både teckningar och skulpturer i gips och brons.

Bianca Maria Barmens estetik är sparsam för att inte säga minimalistisk. Och det är där i de ytor som inte fylls som spänningarna uppstår.

Den ihopkurade figuren framför det hotfulla molnet, huvudet som omges av fem små stenbitar av lavasten, armen som sticker ut ur väggen med en groda i handflatan, den fyrkantiga fabriksbyggnaden, den apliknande figuren framför en stor vit platta, kaninen på toppen av tårtan, med mera, med mera.

Ingenting skrivs betraktaren på näsan. Samtidigt skapar varje verk en kaskad av känslor och tankar. Den poetiska minimalismen är väldigt effektiv. Det här är skulpturer man önskar skulle finnas i varje väntrum i landet där folk sitter livrädda för besked av olika slag.

Här bor livets komplexitet och vi skapar själva i de tomrum som finns.

Det är en väldigt vacker och meditativ utställning. Bäst tycker jag om det andra rummet där skulpturernas placering på låga vitmålade trälådor lyfter fram dem så fint.

Akvarellerna på väggarna är lika sparsamma de. Undantaget är några tuschteckningar från Kambodja där miljön tillåts komma in och märkligt nog är det just de som tilltalar mig minst.

Jag föredrar de akvareller som bara låter det framskymta delar av människor, bin och myggor och annat

Att Galleri S så här i konstvårens elfte timme kan visa upp något så här högklassigt ska de ha all heder av. Bianca Maria Barmen har åter visat varför hon är ett så aktat namn. Utställningen finns framme till nationaldagen 6 juni.

Nästa vecka ska vi titta närmare på den efterlängtade jubileumsboken från Jamtli och Jämtlands läns museum.

Med tanke på alla de resurser som lagts ner bör det verkligen bli något extra.

Men i skrivande stund har inget recensionsex ännu nått mig trots att officiell utgivningsdag är på torsdag. Därför får recensionen vänta till nästa tisdag.

En sådan bok som ska täcka 100 år av konst i länet måste läsas med eftertanke.

Konstsommaren är i antågande. På lördag är det vernissage för sommarens första stora utställning hos Hackås Maskin & Kultur. Temat är trädgård.

Konstkrönikans sedvanliga kalender över sommarens utställningar i länet är på gång. Så ni som planerar något i konstväg, vad som helst – utställning, konststig, vad som helst. Mejla ert evenemang – vad som ska visas, vart det ska visas och under vilken tidsperiod – mejla till kultur@op.se så kommer det med.

Christer B. Jarlås