Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelglad Sweany

På fredagskvällen var det helafton med musik på Gamla Teatern.

Annons

Gamla Teatern har en mycket vacker salong, men ibland kan intimiteten bli lidande.

När Thilda Persson & The mockingbird (Hanna Fruberg) spelar sitter publiken vid sina bord, långt ifrån scenen. Samtidigt är lamporna i lokalen tända, vilket ökar på den distanserade stämningen.

Synd, för Thilda Persson är bland det bästa Musikjämtland har att erbjuda för tillfället. Hon skriver grymma låtar som ”Oh correction! I'm a choir” och ”Where we once walked” (sistnämnda får vi tyvärr inte höra) och sjunger dem med vacker pondus.

Vid sin sida har hon Fruberg som lägger snygga sångstämmor och bitvis banjoplock.

Men ett strulande gitarrcapo och en bitvis ofokuserad frontperson gör spelningen till sådär.

Flera i publiken har längtat efter State Of Mud, som gör sin livepremiär. ”Bra Björn!”, skriks det flera gånger åt frontfiguren Björn Gidlund. Efter munspelssolo blir han överöst av handklapp och fottramp.

Teknikstrul drabbar även dem. Ett sprakande biljud ligger som ett oroväckande moln över stora delar av konserten. Men lamporna släcks äntligen ned.

Musikaliskt är det en slags blues, ofta anonym, och med väl många manierade ”yeah”, ”yey” och ”hey”.

Men ibland gnistrar det till, som i ”I think you been hurt girl” där musiken äntligen känns lite farlig, och med bluesfestivalgeneralen Erika Andersson på passande tamburin. Bäst är den låt som av Gidlund presenteras som en ”dödgrävarvisa från Odensala”, en lugnare sak i moll med ödesmättad stämning.

Sist ut är amerikanen Patrick Sweany. Han är på strålande humör och vill inget hellre än att spela musik. Samma gäller för bandet. De har spelglädje och kan verkligen lira. Det smittar av sig på publiken, och snart står merparten framför scenen i stället för att sitta vid borden.

Musikaliskt är det ett amerikanskt smörgåsbord: blues, gitarrpop och soul, som i Temptations ”Just my imagination”. Sweanys begränsningar som sångare tar han igen med känsla.

Det är medryckande, men ibland blir låtarna alldeles för utsmetade och gitarrsolona för långa.

Som kanske fjärde bit kommer en fokuserad powerpopstänkare. Tillsammans med bluesigt hittiga ”Working for you” är det mina pärlor från setet.

Ungefär 130 personer hade kommit till Popgenis arrangemang.