Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelrecensioner

/

Annons

För: PC

Ålder: 12

l l l

Det senaste alstret från indiebolaget Paradox är ett ryskutvecklat turbaserat fantasystrategispel. Spelet följer berättelsen om en magiker som stulit något från alverna – vilka spelet också kretsar kring. Fantasystereotyper i överflöd spelar dock mindre roll. Strategin är det essentiella.

Men till och med för en rutinerad strategispelare som jag själv, är det rysligt svårt även på den lättaste nivån. Uträkningarna på hur mycket skada en trupp kan göra på en annan är ibland tveksamma, men framförallt är det antalet motståndare som är den stora utmaningen. Det är givetvis roligt när man lyckas med ett uppdrag, men att göra om det ett antal gånger är frustrerande. Spelet är lite för hard core och tilltalar knappast en ny strategispelare.

För: Xbox 360, PS3

Ålder: 16

l l l l l

Nygamla Riddickspelet suger tag i en direkt. Jag hoppar över den uppfräschade men fem år gamla delen ”Escape from Butchers bay”och hoppar rakt in i nya Athena-delen. Inte nog med att spelet är riktigt snyggt, spelmekaniken där det både gäller att smyga och slåss smart är helt enkelt skitbra.

Visst är spelet macho, men utvecklarna på Starbreeze lyckas med konststycket att hålla både story och dialog på rätt sida gränsen. Att styra Riddick går lysande enkelt och smygandet är lite som att spela ett gammalt Metal gear solid, fast mycket bättre. Banorna är knepiga, men på ett schysst sätt. Svårigheterna går att bemästra genom att tänka lite, och dessutom tycker jag det är sympatiskt att man inte tål att bli träffad av mer än några få skott innan man dör. Kampanjen är stor, ungefär tio timmar.

Butchers bay-delen är i stort sett den samma som i ursprungsspelet, men så klart mycket snyggare och lite bättre. Det känns dessutom förvånansvärt modernt.

Totalt ett suveränt spel som osar kvalitet och måste vara ett av vårens bästa singelspel.

För: Xbox 360

Ålder: 3

l l l l

Peggle är en underbar och charmig bekantskap från Xbox live. Här gäller det att skjuta kulor med en liten kanon för att rensa banor från olika saker. Det gäller att träffa rätt färger för att få bonusar och klara nivåer. Banorna är enkla i början, men allt eftersom blir de inte bara svårare utan även vackrare, galnare och knäppare. Allt till musik som kan beskrivas med ungefär samma ord.

Och just som man klarar en bana går bilden över i slow motion och det är som om hela spelet börjar jubla. För ungefär 80 kronor får man det här väldigt sympatiska och galet vanebildande spelet. Rena fyndet!

För: Xbox 360, PS3

Ålder: 16

l l

It’s Hazard time! Eat lead är ett metaspel, alltså ett spel som handlar om ett spel. I Eat lead gör den gamle actionhjälten Matt Hazard comeback, men bara för att få reda på att det inte är han själv som är hjälten.

Spelet är en parodi – inte bara på actiongenren genom årtiondena utan även action på vita duken. Mellansekvenserna får mig att gapskratta över gliringarna som spelet gör mot andra spel och industrin i sig. Men själva spelandet är tradigt.

Man matar skott och inte så mycket mer än det. Klyschorna som ska vara parodiska blir tjatiga och banorna är dessutom alldeles för långa. Men det är glädjande med ett lite annorlunda spel om en avdankad spelkaraktär, som tyvärr fastnar i en lite stel inramning.

Mer läsning

Annons