Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spelrecensioner

/

Annons

För: Wii

Ålder: 12

l l l

Blanda inte ihop spelet med sin storebror – det här är ett Final fantasy light för de lite yngre spelarna. Du väljer en karaktär och börjar spelet i en magisk skog. En vän till dig blir sjuk och du måste ta dig ut i världen på jakt efter medicin. Det kan man göra själv, eller tillsammans med kompisar (om de har motsvarande spel till DS vill säga). Att spela rollspel tillsammans är ju en trevlig tanke, men lite svårt att utföra om man inte vill spela med främlingar över nätet.

Styrningen är stundtals problematisk, att använda magi betyder en otymplig kombination av båda kontrollerna. Dessutom är skärmen tvådelad, vilket känns plottrigt och onödigt. Grafiken är också rätt utdaterad. Men trots all kritik, så är det ett rart, trevligt rollspel som passar en yngre publik.

För: Alla format

Ålder: 7

l l l

Det är som vanligt med rätt låga förväntningar man tar sig an ett spel till en barnfilm, det brukar normalt bara uppfylla de mest grundläggande förväntningarna man kan ha. Och antagligen är det därför Monsters vs aliens lyckas överraska.

Det är långt från världsklass, men färgerna är mustiga och banorna man spelar väldigt varierade. De fyra monster man kan spela med har helt olika förutsättningar och förmågor, vilken skapar ett roligare spel än till exempel Wall-E var. Dessutom kan en extraspelare hoppa in och spela som Dr Kackerlacka (som jobbar mer på distans med sina vapen). Jag skrattar faktiskt ibland under spelet och även om det helt klart inte är något mästerverk så är det ändå betydligt bättre än förväntat.

För: PS3, Xbox 360

Ålder: 18

l l

Kultmanga blir kultspel? Tyvärr inte, för hur snyggt Afro samurai än är så blir det i slutändan en allt för enformig upplevelse.

Spelet bygger animeserien med samma namn. Greppet är annorlunda – placera en svart ghettokaraktär som är samurai (med afrofrisyr så klart, där av titeln) i klassisk manga/animemiljö, låt Samuel L Jackson sköta snacket och RZA göra hiphop som bakgrundsmusik. Men historien var förutsägbar redan i den tecknade serien, och spelet blir en enda lång räcka av hackande och slashande. Men ibland är det riktigt vackert och bra gjort. Spelet ser absolut supersnyggt ut. Och när bildskärmen blir svartvit under specialattackerna, för att blodet ska bli riktigt framträdande, förstår man lite vart utvecklarna ville nå. Däremot hackar det väl ofta och de supermånga fienderna är tämligen variationslösa.

Afro samurai vore perfekt att hyra två-tre timmar, men längre än så orkar i vart fall inte jag vara särskilt engagerad.

Mer läsning

Annons