Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Spendrup och det röda skynket

Debatter brukar vara uppfriskande, men något särskilt positivt har ännu inte kommit ur askan för bålet som tändes för svenskt Näringslivs styrelseordförande Jens Spendrup.

Annons

Det var länge sedan vi skådat en debatt som spårat ur så totalt som denna gjort.

När epitet som "praktfiasko" och "dumhuvud" används om en offentlig person så borde vi vara mer vaksamma än vi hittills visat oss vara.

Åsiktsförtryck tillhör diktaturer, och någon sådan åtnjuter vi väl ändå inte här i Sverige.

Dock är det allt för enkelt att få den uppfattningen efter den efterföljande debatten, eller för att vara mer rättvis – inkvisitionen, som pågått sedan Jens Spendrup uttalat sig i Ekots lördagsintervju 130208.

Uppenbarligen är det förbjudet att uttrycka en fullt legitim åsikt utan att behöva ta emot vagnslaster med avskräde från varje manad person med nummerlapp till häxbränningen.

Det Spendrup sade var att det enligt hans åsikt saknas kvinnor med kompetens till svenska företagsstyrelser, samt att han dessutom är motståndare till att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser. Detta satte ett rött skynke framför de som ser sig som utvalda och särdeles upplysta att förmana andra i den offentliga debatten.

Jens Spendrup har därefter åter igen uttalat sig och förklarat att han visst anser att det är viktigt med fler kvinnor i ledande positioner i näringslivet.

Vidare att det enligt honom finns "fler kompetenta kvinnor än män", dock utgör den brist på kvinnor med erfarenheter från chefspositioner i näringslivet, att det inte finns tillräckligt stort rekryteringsunderlag. Mest eftertraktade är de med erfarenhet från näringslivets stora bolag.

Hur viktigt det är i Sverige med att sätta varandra i olika fack framkom också när Spendrup valde att inte ta den lätta vägen och proklamera sig som feminist, vilket ibland visat sig vara väl enkelt i medierna för att undslippa kritik.

I efterhand har styrelseordföranden medgett att han står bakom att alla människor, det vill säga både män och kvinnor, ska ha samma möjligheter och rättigheter.

Men sedan när är det egentligen tvång på att alla måste tycka samma.

För att undvika mediedrev är det dock smartast att hålla med och inte riskera stöta sig med de självutnämnt upplysta.

Det värsta är att den efterföljande debatten kunde lett till intressanta tankar, och dessutom rymmer frågan om jämställdhet många olika aspekter.

Vad frågan däremot inte bör vara är någon krigsförklaring gentemot de som av någon anledning inte ställer upp på alla definitioner. I skolans värld är det killar som behöver mer fokus. Detta har också regeringen uppmärksammat.

Regeringens utredning "Män och jämställdhet" har nyligen blivit färdig, och fokus har varit att kartlägga och analysera frågor som rör män och jämställdhet.

Utredaren Svend Dahl har kommit fram till att det görs för lite för att stärka pojkars betyg, fortfarande bör tilläggas. Pojkar ligger långt efter flickor i betyg och tappade dessutom mest i den internationella Pisaundersökningen, inte i ett utav ämnena, utan i alla ämnen. Detta visar tydligt att jämställdhetsfrågan inte är någon renodlad kvinnofråga, trots att det ofta är lätt att få den uppfattningen om vi ska tro på det som de mest högljudda i debatten brukar basunera ut.

Förhoppningsvis stämmer inte det som Svend Dahl anser, att skolor och lärare ur vissa perspektiv övergett försöken att få killar att nå tjejers resultat.

Detta vore en aspekt av jämställdhet som förtjänar mycket mer fokus än i dagsläget, fast visst är det säkert mer kortsiktigt tillfredsställande och publikfriande att offentligt försöka göra åtlöje av en manlig styrelseordförande istället för att fokusera på rätt saker.