Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag kommer gärna på segerfesten, ÖFK!

Annons

Egentligen var det mesta upplagt för en skitkväll.

En dubbelbokning av SJ, så att jag inte fick min sittplats på tåget, gjorde att jag var riktigt förbannad när jag anlände till Örebro.

På plats på Trängens IP började regnet att vräka ner. Då upptäckte jag att paraplyet blev kvar på tåget.

Men trots allt. Det blev en fantastisk afton i Örebro. Det såg Östersunds FK till när de körde över division 1-seriens bästa hemmalag, BK Forward, med 0–4. Noll fyra alltså.

I samma sekund som domaren Niklas Abrahamsson blåste av mötet i Svenska Cupen mellan ÖFK och Mjällby i lördags bestämde jag mig för en Örebroresa. Under en period i andra halvlek spelade ÖFK årets bästa fotboll på Jämtkraft Arena. Alla jag träffat sedan dess har jag påstått samma sak. Att ÖFK bara kör över BK Forward.

När jag träffade Hasse Eskilsson på parkeringen utanför Trängens IP så frågade han vad jag trodde om matchen. Jag sa att ÖFK skulle vinna hur lätt som helst. Eskilsson som älskar spel smög upp sin mobil och knappade in en spelsida och lirade en tvåa.

Efter matchen fick jag ett brett leende av Eskilsson. Han tjänade säkert mer på mig än på jobbet som bisittare på radions websändning från matchen.

Visst är det skönt att få säga "vad var det jag sa?".

Men jag ska villigt erkänna att jag hade hjärtat i halsgropen under de första 15 minuterna av matchen. I det läget kändes det som kvällen skulle fortsätta i samma anda som dagen.

BK Forward klev ut och satte upp ett ruskigt tempo. Skakade fram flera hörnor och målchanser. De 698 personerna på läktaren började känna doften av ännu en hemmaseger.

Just i det läget var det bara en ÖFK-spelare som höll måttet och det var Petter Augustsson. Hans ingripanden när hans lagkompisar inte var med i matchen var oerhört behövliga.

ÖFK jobbade sig sedan in i matchen och i halvlekens sista minut visade Teto Nogues hur en äkta målgörare gör mål på något som egentligen inte var en målchans.

Naturligtvis var målet psykologiskt superviktigt och i andra halvleken visade gästerna från Jämtland hur man mal ner ett motstånd med vasst anfallsspel. Tack vare ett par rejäla försvarsmissar kunde man till slut gå ifrån till en kassaskåpssäker seger.

Det här var dagen så verkligen alla drog sitt strå till stacken, om vi nu bortser från första kvarten.

Ett bra drag av Potter var att peta Seon-Min Moon för att i stället plocka in Isac Shaaze. Mittfältet blev betydligt stabilare. Unge Moon väger lite för lätt. Men vänta bara!

Framåt passade Teto Nogues och Emir Smajic bra tillsammans och i försvaret höll Sam Mensah, Juanjo Hervias och Christoffer Fryklund tätt. Dessutom gjorde Jamie Hopcutt kanske sin bästa match på mittfältet. Jag kan räkna upp varenda spelare. Det var en otroligt bra laginsats.

Nu blir det en sanslöst spännande avslutning där Östersund nu har ett lag som nosar på Superettan.

Jag ser inget lag i division 1 som kan mäta sig med Östersunds FK just nu.

Visst var David Accam saknad på Trängens IP. Om han spelat så hade det kunnat bli 0–7.

Men 0–4 får räcka.

Efter förra säsongen gjorde jag en intervju i web-tv med ÖFK:s ordförande Daniel Kindberg. Han sa att han trodde att laget kommer att ha något att fira även kommande säsong.

Många skrattade och bjöd på syrliga kommentarer efter det uttalandet.

Men jag kommer gärna på segerfesten.

Mer läsning

Annons