Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sportens betydelse

Annons

Jens Ganman skrev en intressant krönika på ÖP:s kultursida för en tid sedan där han listade kulturhändelser som påverkat samhällsutvecklingen. Samtidigt avfärdade han sport som tomt och innehållslöst. Kulturlistan tar jag till mig, men håller inte med om hans sportbedömning.

1936 (Hitler)

, rugbyns och fotbollens betydelse för imperiebyggandet

användande av idrotten i samhällsbyggandet efter självständigheten

för den svenska borgerlighetens fysiska fostran av dugliga medborgare

användande av idrotten för att sprida nationens betydelse över världen

och Tommie Smiths protest på prispallen vid OS 1968

att integrera invandrarungdomar och infödda svenskar (Zlatan)

mot Sydafrika (apartheid)

mot OS i Moskva (kriget i Afganistan)

att samla hela bygder kring idrottsevenemang (Flyktingloppet)

, men kan rabbla upp fler om det behövs. Sport betyder något. Sport är politik. Sport är kultur. Sport är kul. Precis som kultur.

Jag ser egentligen inga motsättningar. Tvärtom är, om man nu tvingas till en uppdelning, både kultur och sport viktiga ingredienser i livet för mig och för andra. Idrotten kan verkligen också vara grym genom sitt sorterande och utslagande i tidiga åldrar. Men det kan också kulturen vara, se bara den senaste tidens diskussion kring balettakademins elitsatsning på barn och ungdomar. Jag ser sport och kultur som två ganska likartade företeelser i samhället. Båda lockar en stor och intresserad bredd – men efter vägen sorteras många bort och en utslagning sker.

inför en kulturupplevelse tycker inte jag är finare eller riktigare än de känslor en ÖP-lirare känner för en skön passning på fotbollsplanen. Upplevelsen av en tavla av Picasso är inte vackrare än en dragning av Zlatan.

Teater är repeterad och förutsägbar.

Sport är ofta oförutsägbar och utan manus.

Så säg inte att sport generellt är tomt som luft. Ibland är den det, precis som kulturen. En del kulturevenemang är tråkiga som formel 1, händelselösa som en brottningsmatch om OS-guldet eller lika ändlöst enahanda som en masstart på skidor.

, jag tror jag förstår hur du tänker, och jag tycker också att kulturen bör prioriteras även i kristider, men jag tycker du är ute far litet när du i din krönika påstår att sport ”suger utrymme av verkligt roliga och intressanta saker”.

För mig handlar det om glädjen och kärleken till det som betyder något. Det kan vara sport – eller kultur. Eller något annat.

Allt är upp till betraktaren.

Mer läsning

Annons