Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sprickan i regeringen hade kunnat undvikas

Redan i februari kunde Aftonbladet avslöja hur de rödgröna partierna; Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet noggrant förberedde sig inför ett maktövertagande i september.

Annons

Framför allt Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lagt ned stora resurser på att utbilda och förbereda ledande politiska företrädare inför ett arbete i regeringsställning. "Det måste vi, något annat vore oansvarigt" svarade Per Ängquist (MP). Då var han kanslichef. I dag är han statssekreterare på samordningskansliet.

Man kan fråga sig hur flitiga deltagare på ministerkursen flera av dagens ministrar var. Den som röstade på Socialdemokraterna eller Miljöpartiet kan inte direkt vara nöjd med den ministercirkus man röstat fram. Som statsminister inger Stefan Löfven inte direkt något statsmannamässigt intryck och han har slarvat bort sig vid flera tillfällen. Bland annat i EU-nämnden och vid internationella toppmöten. Av ministrar MP är det egentligen bara biståndsministern Isabella Lövin som hittills klarat sig väl ut i sin ministerroll. Miljöpartiets företrädare Fridolin, Romson med flera är nog de som fått utså mest kritik i regeringen.

Men flera av de pinsamheter som läckt ut ur Rosenbad hade kunnat undvikas. Om bara Socialdemokraterna och Miljöpartiet gjort hemläxan inför maktövertaget. Hemläxan var att ta fram en gemensam politik. Något man medvetet valde att inte göra. Förmodligen säkrade det valsegern. Dessvärre har det blivit en solid grund för spekulationer om nyval och att Sveriges svagaste regering i efterkrigstid riskerar att falla.

Det var djupt oseriöst av Stefan Löfven, Åsa Romson, Gustav Fridolin med flera att de inte satte sig ned och förhandlade fram en gemensam politik. Det är också ett demokratiskt underskott att väljarna inte fick ta del av den gemensamma politiken inför valdagen.

Regeringens stora spricka är inte att personerna som sitter där är dysfunktionella eller felrekryterade. Även om man på goda grunder kan misstänka det, då och då. Nej sprickan ligger i sakpolitiken. Oenigheten mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet är i dag större än den oenighet som rådde mellan de borgerliga partierna när Alliansen bildades för tio år sedan. Den politiska sprickan mellan två regeringspartier märks inte minst inom viktiga områden som; miljö, infrastruktur, landsbygd, försvar, skatter och välfärd.

Egentligen ligger Socialdemokraternas politik mycket närmre Alliansens än sina rödgröna kollegor. Stora delar av Vänsterpartiets och Miljöpartiets politik ligger i det drömska och visionära hörnet. Och sådana kamrater måste vara mycket svåra att arbeta med. Om man vill göra ett bra jobb innan dagen är slut.

Om en vecka tar Sveriges riksdag ställning till regeringens budgetproposition. Utsikterna för att få den godkänd ser idag väldigt oklara ut.

Sannolikt hade Stefan Löfven haft en enklare uppgift som statsminister om Socialdemokraterna regerat ensamt i minoritet. Då hade man inte varit lika låst i sin förhandlingsposition. En hållbar mandatperiod är bara möjlig genom uppgörelser med Alliansen. En strategi som är väldigt svår att genomföra när Romson, Fridolin, Sjöstedt med flera gläfsar vid benen och kräver inflytande.