Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sprittande utav liv

ÖP:s Tomas Larsson blir upprymd av Carl-Göran Ekerwalds poesidebut. Maken till livsbejakande texter får man leta efter.

Annons

Carl-Göran Ekerwald
SigridianaDikter
Karneval förlag

Alla vi som någon gång upplevt Carl-Göran Ekerwald hålla föredrag minns upplevelsen.

Den entusiastiska tonen, den nyfikna blicken, leendet och så poängen nästan i förbigående.

Det är mycket lätt att återkalla hans ljusa lätta stämma också vid läsningen av "Sigridiana" (Karneval) som utkommer idag, boken som först var tänkt att ges ut postumt.

Ett 50-tal kärleksdikter tillägnade Sigrid Kahle, kvinnan som förvandlat den 89-årige författaren till en yster och rosigt förälskad 14-åring.

Den sagan värmer varje hjärta, hur två människor kan uppleva kärleksruset vid fyllda 80.

"Finns Sigrid i sinnevärlden?" frågar sig poeten redan på första raden och markerar att texten förstås är litteratur, en förtätad omdiktning av hans egen omtumlande upplevelse av denna Andra.

Strax därefter kommer beskrivningen av hur han som nybliven änkeman såg ett allomfattande mörker hägra – "jag krympte och blev mindre / levde försvinnande i mitt inre. / Sov och söp allena, gick ur rum i rum, / mörk i hågen, kall och stum".

Men så kom Sigrid, hon svängde sitt trollspö och med omisskännlig humor och värme fångar han med några penndrag hur hela livet vände.

Enkelt uttryckt är "Sigridiana" extremt personlig, men utan att bli privat. Här finns till synes dagboksaktiga dikter som "Sigrid opereras för gråstarr", "Sigrid blir undersökt" och "Sigrid tömmer handväskan", som alla elegant och lekfullt undviker det kladdigt intima.

Vi får också en skojfrisk beskrivning av hur poeten bryskt avfärdas av Sankte Per och är på väg att sändas ner till Gehenna, när Sigrid ingriper och övertygar portvakten om att ge den ostyrige CG en chans till.

Någon kommer säkert att invända att versfötterna på sina ställen snubblar över varandra också i de mer intrikata rimmen.

Lars Gustafsson hävdade någon gång att orimmad vers är som att spela tennis utan nät, men också en finsmakare som Herr Gustafsson skulle fatta poängen med dessa uppsluppet allvarliga poem.

Boken är fullständigt marinerad med sprittande livslust, där gnistorna yr och den glada kärleken formligen genomsyrar texten Också när det smäller och de båda turturduvorna blir osams om både politik och religion.

Det är upplyftande att läsa, gör mig på gott humör och jag tar det som ett löfte att Ekerwald fortsätter skriva dessa kärleksdikter till sin käresta.

Han tänker verkligen inte slänga in handduken och överför sin bubblande glädje till varje läsare.

Det är stort och jag kommer garanterat att återvända till dessa livsbejakande texter.