Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stäm varenda jävel – i demokratins namn

– Apropå näthat. Vi polisanmäler inte några hot eller ärekränkningar. Det blir bara värre. Så sa nyligen en chef för en rättsvårdande myndighet.

Annons

Jag kontrollerade uppgiften med en källa med erfarenhet från regeringskansliet och domstolarna. Hen bekräftade. Det ska väldigt mycket till för att hot och kränkningar över huvud taget ska polisanmälas. Brott som hot, ofredande och förtal, som riktar sig mot myndighetschefer, statsråd och domare, leder sällan till några åtgärder. De når sällan ens polisen. Bland publicister har det förts en diskussion om hotet mot demokratins företrädare. Publicisterna fokuserar, naturligt nog, på journalister.

De stora tidningarnas och etermediernas företrädare och anställda utsätts för brott i massiv skala. Sällan medför brotten några domar mot gärningspersonerna. Rättsväsendet sitter på sidlinjen.

Nu tycks emellertid publicisterna ha vaknat. Branschorganisationen Utgivarna konstaterade nyligen att hälften av etermediernas redaktioner har utsatts för hot. Flera uppmärksammade angrepp mot tidningar visar att även de tryckta medierna är i skottgluggen.

Situationen är förstås oacceptabel, men alltfler brott ger nu reaktioner. Flera hot mot det fria ordet har polisanmälts och en del av dessa har föranlett rättsprocesser och fällande domar.

Det är positivt att medierna, till skillnad från andra demokratiska institutioner, har beslutat sig för att säga ifrån. Enbart en bråkdel av de hot och brottsliga kränkningar som drabbar journalister leder till rättsligt efterspel. När det gäller brott mot andra företrädare för det demokratiska systemet är det ännu färre som landar i ansvarsutkrävande.

Konsekvensen är att människor som blir brottsoffer, till följd av sitt arbete i demokratins tjänst, inte får någon upprättelse och att de krafter som, inte sällan medvetet och organiserat, angriper demokratiska institutioner, inte tvingas ta ansvar. Det är inte hållbart.

Brotten borrar hål i samhällskroppen. Men vad kan göras åt det? En åtgärd är att omfokusera. Att sätta den angripna i centrum.

Varje gång en riksdagsledamot, chefredaktör, domare eller generaldirektör angrips på grund av vad hen har utfört i tjänsten, undermineras tryggheten och säkerheten i det demokratiska systemet. Men det är också ett arbetsmiljöproblem, vilket inte i första hand är statens ansvar, utan framför allt arbetsgivarens.

När rättsväsendet inte agerar tillräckligt effektivt bör arbetsgivaren ta kommandot. Det är hög tid för det demokratiska systemets arbetsgivare att inse att systemet står och faller med deras tjänstemän. Domstolsverket, Bonniers och Regeringskansliet har säkerhetsavdelningar som kan genomföra egna utredningar och leta reda på gärningspersonerna.

Därefter: Stäm dem! Dra alla dessa brott mot det demokratiska systemet inför rätta. Stäm varenda jävel – i demokratins namn.

Det är ert ansvar, myndigheter och mediebolag, att stå upp för de arbetstagare som blir brottsoffer på grund av sina arbeten i samhällets tjänst.