Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sten Borgström

Sten Borgström, född Andersson, avled den 13 oktober efter långvarig sjukdom.

Annons

Sten var redan från tidig ålder en äventyrlig och handlingskraftig person. Dessa egenskaper tog sig skilda uttryck. I början av femtiotalet byggdes en hoppbacke hemma i Orrviken. En sport som passade hans lynne och i vilken han hade en hel del framgångar vid tävlingar i Brunflo, Tandsbyn, Hede, Alsen, i hemmabacken och runt om i länet. Han var en av de mest lovande juniorerna i grenen.

När det blev dags att skaffa sig ett arbete gick Sten till sjöss. Han var för ung för att få sjömansbok utan föräldrarnas medgivande, men i detta fall hade nog Johan och Elise inget att sätta emot. En gång när Sten mönstrat av Europas största frukttransportör och var på väg hem för att fira jul bar det sig inte bättre än att när han befann sig på centralstationen i Stockholm gick hans stora resväska sönder. Ur väskan rullar ett hundratal apelsiner ut på centralens golv. Men hem kom han med apelsinerna till stor glädje för alla oss andra i familjen.

Efter värnplikten som radarmatros vid flottan fortsatte Sten ytterligare något år till sjöss och fick så småningom anställning vid Televerket. Under ett drygt årtionde åkte han runt i landet och deltog i utbyggnaden av master som möjliggjorde tv-sändningar. Ett arbete ofta på mycket hög höjd och arbetsplatser långt från vägar och bebyggelse. Många Orrviksynglingar värvades av Sten och blev även de mastbyggare, bland dem också hans bror Mats. När mastsystemet var utbyggt blev Sten reparatör inom Televerket och han jobbade då mest med att installera telefoner.

När Sten lämnade hemmaplan bodde han ett antal år i Uppsala tillsammans med sin hustru Gunhild. De fick döttrarna Marita och Monica. Så småningom gick Sten och Gunhild skilda vägar och Sten flyttade till Halmstad. På sin fritid ägnade han sig åt frimärkssamling och tillsammans med en vän drev de en mindre frimärkshandel. Men när ostämplade enkronors frimärken betalades med 90 öre slutade han som frimärkshandlare och hans travintresse tog över. Ett annat, mindre känt intresse som Sten hade, var att knyta ryamattor.

Sten var intresserad av ishockey och besökte ett flertal VM-turneringar, men den allra största upplevelsen var hans besök vid de Olympiska spelen i Mexiko.

Under sin sjukdomsperiod hade Sten stundtals svårt att hitta ord. Jag minns ett tillfälle när han inte kom på ordet bord. Det löste han elegant och sade det där som är runt eller fyrkantigt och som man sitter vid. Så vill jag minnas min bror Sten. Med god vilja och lite ansträngning löser sig det mesta.

Claes Andersson