Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stenrösen skapade Klövsjös kulturbygd

”Släkte efter släkte kom till och strävade i den karga, men kärvordna hemjorden samt gick ner i sin grav.

Annons

De små tegarna mellan dessa väldiga stenrösen, som enbart inom Klövsjö by tillsammans kunna bilda en jättepyramid, tala sitt tysta språk om den gärning, som i senare tider fyllt deras dag”.

Citatet är hämtat från boken ”Bönder, torpare och knektar i det gamla Klövsjö”, utgiven 1934.

Författare: Gösta Ullberg, präst i Klövsjö 1921–1928.

Boken, eller böckerna, var färdiga för tryckning redan när Ullberg flyttade till Kall. Det dröjde dock några år innan utgivningen kunde finansieras.

skrev på sin tid naturlyriskt, poetiskt, stämningsfullt och vackert om ”Stenröset bort i backen”. En av de bästa visor som någonsin skrivits!

De som började bryta mark och odla i Klövsjö såg kanske annorlunda på tillvaron.

Sten, sten och åter sten. Men förfäderna arbetade träget vidare.

Sten efter sten. Århundrade efter århundrade.

Utan traktorer och andra tekniska hjälpmedel. Ryggar kröktes och kroppar slets ut.

Men odlarna kanske stannade upp ibland, tittade ut över sjö och fjäll, och fann att utsikten var vacker?

Stenrösena växte både på höjden och bredden. Och de växer fortfarande!

När åkrar plöjs och harvas kommer det upp nya stenar. Granskar man stenrösena närmare anar man hur noga odlarna varit.

En del stenar är inte större än spelkulor, men bort från åkrarna skulle de!

Valter Svelander bor ”väst i byn” på Blybergets sydsluttning. Hans odlade domäner omfattar cirka fyra hektar.

– Vi räknade en gång och fick det till 15 stenrösen.

Femton stora stenrösen på fyra hektar!

Det största, och mest fotograferade, är 38 ”metersteg” långt och 10 brett. Höjden cirka tre meter.

Mitt i röset finns det en smedja. Den står faktiskt på själva röset.

– Men det här röset var mycket större, hälften är borta. När vägen här uppe byggdes tog man sten från röset till fyllnadsmaterial, berättar Valter.

– Far Johannes berättade hur han och farfar, Kristen, bröt sten och körde bort stenarna med två hästar. Det blev några stenar kvar åt mig också ...

– När man började odla här uppe vet jag inte, men jag gissar att åkrarna kanske inte är äldre än 200 år? Tidigare hade man mest ängs- och myrslåtter.

Kanske är åkrarna ”väst i byn” äldre. Det finns, både i ”Ullbergsboken” och i arkiven, vittnesbörd om att Blybergets norra delar började odlas upp för 300 år sedan.

Kanske ännu tidigare.

Valter har gjort några fynd under plöjning. Bland annat en hemsmidd hästsko modell mindre.

Hästarna var mindre förr.

– Det har också kommit fram slaggprodukter längst upp i täktkanten. Jag tror att det där en gång har funnits en blästerugn.

– Råmaterialet fanns en bit längre bort, alldeles rödbrunt, något som vittnar om järnförekomst.

Till sist: Ett stenkast från Valter, väster om Svegården, finns några stenrösen som skrivaren ägnade lite extra uppmärksamhet.

På ”Lilltäkta”, i ”Smess”– och Jo Kjelsbackarna, lekte min mor som barn. Hon är 97 år i dag. Där odlade hennes förfäder jorden och bar sten.

Jag tog av mig kepsen och bugade i tyst vördnad!