Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stina värmer upp NHL-proffsen

Det blir Foppa, Markus Näslund och tvillingarna Sedin. Plus då Stina.
Hon ska sjunga Jämtlandssången innan NHL-stjärnorna drar i gång matchen på torsdagen.

Annons

Hockeylaget Icebreakers spelar varje sommar ett gäng välgörenhetsmatcher. Laget består av lirare som just nu spelar i NHL eller som gjort det tidigare. De flesta har dessutom någon anknytning till Modo.

När nu Icebreakers möter ÖIK så ska det naturligtvis sjungas nationalsången innan nedsläpp. Och givetvis då den jämtländska.

Stina Millner Palmqvist sitter själv i rullstol och intäkterna går den här gången till handikappade barn och ungdomar.

Hur kommer det sig att du fått det här uppdraget?

– Fredrik Magnusson i Patriks Combo brukar hjälpa mig med inspelningar och så. Combot spelar en hel del åt Bassefonden, som är inblandad i hockeymatchen. Så kom mitt namn upp.

Stina berättar att hon blixtsnabbt svarade ja, när hon fick frågan. Men sedan kom eftertankens kranka blekhet.

– Det är ju NHL-proffs och det lär ju bli fullt i hallen. Själv har jag bara sjungit inför publik två gånger tidigare, berättar Stina.

Sedan det blev klart att hon ska sjunga har hon legat i hårdträning. Fredrik Magnusson har gjort en bakgrund och den tror hon kommer att underlätta.

– Jag tragglar texten hela dagarna, men jag kommer att ta med mig en fusklapp. Tänk om jag kommer av mig inför en fullsatt ishall ...

Stina har ett grundmurat musikintresse. För några år sedan gjorde hon en låt om Försäkringskassan som fick en del uppmärksamhet.

Vad är det för stil på låtarna du skriver?

– Vreeswijk.

Under den nyligen avslutade Yran låg hon också i för att hinna se så mycket som möjligt.

– Jag såg Melissa Horn, Miss Li och Prodigy, till exempel. Så förstås presidenttalet.

Stina säger att repetitionerna inför torsdagskvällens uppdrag gett henne en delvis ny syn på Jämtlandssången.

– Det här är ju ingen låt som man bara ska skråla. Den är så fin och ska sjungas med nyanser.