Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stockholm/Åre tar sats med billighetsalternativ

Sverige kan arrangera vinter-OS för tio miljarder kronor, utan statlig inblandning. Åre får åtta alpina grenar, men inte slalom.

Annons

Resten går i Stockholm. Snön är inte heller några problem, lovar förre statssekreteraren Jöran Hägglund i sin OS-rapport som offentliggjordes på tisdagen.

Det är en i många stycken sympatisk OS-rapport som knåpats ihop. Inte minst siffrorna överraskar. Blir det inte dyrare? Kan verkligen ett sådant här lågbudgetalternativ både hålla i realiteten och attrahera internationella OS-höjdare?

Ja, ingen vet med säkerhet, men författaren känns ha försökt gå grundligt till väga och i ett avseende sitter han med trumf på hand: Stockholm har det mesta i anläggningsväg, liksom även Åre.

Två och en halv miljard i investeringskostnader känns överkomligt. Då handlar merparten om hoppbackar, bob och rodelbanor, ett skidstadion, skidskytteanläggning och en investering i ökad fallhöjd modell större i den backe där både slalomtävlingar och snowboard med mera körs.

För alla svenskar som älskar idrott och trakteras av ett möjligt svenskt vinter-OS är konceptet – så här långt – inte så illa. Hägglund har tagit fasta på Vancouver 2010 som höll sig i samma ekonomiska härader, liksom Pyeong Chang gör 2018.

Sotji nästa år får ses som en vansinnig parentes med sina 300 nedplöjda miljarder, (!).

Som alla redan förstått har Östersund ställts offside. Här talas om "ett urbant OS" där i princip allting av knappt 100 discipliner adresseras till Stockholm, bortsett från Åres alpina delar.

Urbant kan översättas med statsmiljö, samhälle och en förtätning av människor. Ett OS i Stockholm handlar alltså om just detta. Klumpa ihop så mycket som möjligt.

Men i ett avseende kan Östersund få delta. De 200 skidskyttefunktionärer som utgör ett väl inoljat team, ska naturligtvis lånas in till Stockholm om det blir något av det här, tycker Jöran Hägglund.

De ekonomiska kalkylerna är svåra att förhålla sig till. De måste genomlysas av fler och sen får alla inblandade fundera: Ska vi gå vidare?

Kalkylen bygger på IOK-intäkter motsvarande 4,9 miljarder, nationell sponsring 2,2, biljettintäkter 1,6, licenser, lotterier och annat 1,1 miljard. Det gör sammanlagt 9,8 miljarder. Ett billighets-OS, kan tyckas, men kanske gillar IOK även det.

Staten ska inte behöva betala, men ändå måste det senast i januari 2015 ställas ut statliga garantier – så är reglerna om Sverige vill vara med och leka. Onekligen är den utmaningen en av de största.

Men det finns ytterligare en hake: Vädret. För med en medeltemperatur i området i februari om 3-4 minusgrader och bara en medelgrad kallt i mars, (Paralympics), finns anledning till oro.

Inte alls, skriver Jöran Hägglund och låter som han var släkt med värste väderförståsigpåaren Enok Sarri, en gång SMHI:s rapportör i kallhålet Nikkaloukta.

Men snötillgången är ändå ett orosmoment, liksom konkurrerande Oslo med Holmenkollen i bakfickan.

Visst är det ibland skidföre i Stockholm, som här när Emil Jönsson vinner Slottssprinten, men snötillgången kan trots allt bli ett gissel för huvudstaden under ett eventuellt vinter-OS.