Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Stockholm vill söka Vinter-OS 2022 – men det tror jag inte på"

Jag travesterar Prins Bertil, som sa samma sak om Östersund.

Men nattklubbstalaren (hans eget skämt) Prins Bertil sa detta mest för att ha var trött och kaffesugen, när inte ens kaffet hunnit serveras strax för midnatt vid Riksidrottsmötets middag i Östersund 1989.

Annons

För min del är det andra skäl som jag sätter många frågetecken för Stockholm-Åre 2022. De skälen är inte på att Östersund saknas i konceptet.

Många känner ju mig som en kämpe för ett OS i Östersund ända sedan jag 1986 satt tillsammans med Falu-Kurirens sportchef Pelle Malmberg på väg mellan Montreux och Lausanne och visste att missar Falun, tar Östersund initiativet. Ja sa inget till Pelle.

Jag var på plats och höll tummarna för Östersund i Söul 1988, Birmingham 1991 och Budapest 1995. Mest optimistisk var jag i Söul, där Östersund vann semifinalen bara behövt att fyra av IOC-ledamöterna röstat annorlunda för att vi skulle ha fått spelen 1994. Jag undrar hur Östersund sett ut nu, om vi vunnit.

Jag var också med då Sveriges Olympiska kommitté sa nej till att söka spelen 2006. Idrottsministern Leif Blomberg (s) var glad att SOK sa nej redan 1997 – då slipper vi i regeringen göra det. Åtta år senare sa s-regering nej till en ansökan för OS 2014.

Luttrad har jag insett att OS vuxit ifrån oss och sedan själv föreslagit: Trondheim – Åre – Östersund, på till 80 procent befintliga och snösäkra arenor, eller Åre – Östersund - Stockholm med litet fler byggkrav. Eller varför inte Stockholm – Falun – Östersund – Åre, där bara bob och rodel i Åre och en inomhushall för skridsko i Stockholm skulle bli nya icke onödiga arenor. Till IOC skulle jag då säga: Det här är förstånd och ekonomi – inte fortsatt vansinne – Take it or leave it.

Invändningarna mot Stockholm grundar sig både på motstånd och eget koncept.

Klara motståndare är München, Almaty (Kazakstan) och Oslo. München har missat tidigare. Alma Ata (dåvarande namn) blev utslagen i kvalet då Östersund kandiderade och Sotji avskräcker.

Men starka Oslo kommer med ett starkt koncept för att ta hem Norges tredje vinter-OS. Klokt nog nyttjar man Lillehammers alpina platser Hafjell och Kvitfjell samt Hundfossen för bob och rodel. Det massiva hallbehovet i Oslo löser oljepengarna...

Oslo har också förstått att man inte kan ha skidskyttet på samma plats som de nordiska skidgrenarna och får en tillfällig lösning i stadsdelen Grönmo/Huken.

Stockholmskoncetet har minst två missar som jag tidigt såg. Först och främst splittring med slalom i Stockholm (där man måste fördubbla (!) fallhöjden på ett berg) och resterande grenar i Åre. Nackdelen med alpina avståndet finns redan, och det är nästan löjeväckande att dela på sporten, vilket även radions alpine expert Torgny Svensson påtalat. Allt alpint skall förstås gå i Åre!

Det är möjligt att Stockholm rent programmässigt skulle kunna genomföra längd och skidskytte på samma plats (om man till skillnad frän Kollen) har hoppbackarna på annan plats. Men trängseln för träning mm skulle ge konceptet ett stort minus.

Sedan måste väl alla ju ställa sig litet tveksamma till hur trovärdigheten kring snö i Stockholm kan skapas. För prick 100 år sedan flyttades nordiska spelens skidtävlingar från snölösa Stockholm till Östersund, man hade gjort samma sak redan åtta år tidigare. 1990 var det dags för samma sak med Haniges SM-tävlingar.

Nu finns snökanoner och möjlighet att lagra snö. Men det ser inte bra ut att dessa nödlösningar är nästan oundvikliga.

Det är kanske möjligt att den optimistiska intäktskalkylen på 10 miljarder håller. Men i så fall klarar man inte motsvarande utgiftsbudget.

Det finns bra hallar i Stockholm, men Friends Arena eller Tele 2 arena måste anpassas (delas). De stora kostnaderna blir skridskohall, bob och rodelbana, skidarenorna, dubbla hoppbackar och arenor för de nya spektakulära skidsporterna. Ofinansierade 2,5 miljarder för detta är snålt tilltaget. Det vore ändå en rimlig statlig uppoffring om konceptet i övrigt vore trovärdigt. Men då får hela regeringen ta ställning. Lena Adelsohn-Liljeroths egna snabba nej har vi fått nog av.

Ex-jämten Jöran Hägglund har på den här tiden säkert gjort ett bra jobb, även om alla råd knappast varit goda. Stockholm skulle säkert också bli en av tidernas bästa OS-städer om man hade litet närmare till den säkra snön och de redan etablerade arenorna.

Det hade också varit bra om vi svenskar inte varit kvar i vallaboden, när norrmännen redan står under startskynket med en dundervallning under skidorna. Alla bäst om Norge strukit sig från startlistan.