Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stormens början och vägen till Europa

Den väpnade konflikten i Ukraina har av naturliga skäl varit särskilt aktuell de senaste dagarna och veckorna. Det är en komplex situation med rötter som går långt tillbaka i tiden.

Annons

För att ge en kort bakgrund blev Ukraina självständigt 1991, kort efter Sovjetunionens sammanbrott. Man ärvde inte bara territorium och gränser från Ukrainska socialistiska sovjetrepubliken utan även dess nedgångna ekonomi, sovjetiska livsstil, propagandaimpregnerade medborgare med tillhörande kommunistparti samt även omfattande korruption, Tjernobyl och kärnvapen.

Efter självständigheten abdikerade den kommunistiska ordningen till förmån för oligarker och klaner. Övergången blev smärtsam, trots att vissa reformer drevs igenom samtidigt som ekonomin och näringslivet växte. Men korruptionen genomsyrade alltjämt hela statsapparaten, och den verkade frodas oavsett vem som satt vid makten.

Viktor Janukovytj fortsatte på den inslagna vägen. Denna obildade analfabet och fängelsekund, som knappt kan göra sig förstådd på andra språk än sitt eget, lyckades med konststycket att bli president för 45 miljoner människor, helt lagligt dessutom. Med säker hand omstöpte han hela landet till ett familjeföretag. Nya spelregler infördes, kraftiga inskränkningar i de demokratiska fri- och rättigheterna drevs igenom. Till slut lyckades Janukovytj med familj flytta sina enorma tillgångar till skyddade platser över hela världen, även till europeiska banker och företag. Något som de fortfarande gör.

Protesterna på Självständighetstorget (Majdan) i Kiev startade i november 2013 efter att Janukovytj gjort en helomvändning och vägrat skriva under ett samarbetsavtal med EU. Miljontals människor gav sig ut på gatorna för att protestera. Inte för att de var EU-vänliga utan för att de såg avtalet som en chans att tvinga fram efterlängtade politiska och ekonomiska reformer från Janukovytj.

De största demonstrationerna genomfördes just på Självständighetstorget i centrala Kiev, som också blev demonstranternas högkvarter. Tusentals människor trotsade den stränga vinterkylan och tillbringade både dagar och nätter här.

Under fyra månader av våldsamma konfrontationer dödades mer än hundra personer. Ytterligare hundratals skadades, torterades och misshandlades samt blev olagligt häktade eller fängslade. Bland offren fanns såväl studenter som åldringar. Under denna svåra tid bestod stödet från EU av fördömande uttalanden – ibland kostade man även på sig att vara djupt bekymrad över situationen. Inte ens efter att prickskyttar börjat skjuta ihjäl människor på löpande band avbröt EU de redan från början utsiktslösa försöken att få till en förödmjukande kompromiss med Janukovytj.

Efter påtryckningar från folket tvingades Janukovytj till slut fly till Ryssland, varpå Ukraina kunde bilda en ny, temporär regering.

Förvirringen som rådde efter revolutionen var ett utmärkt tillfälle att blåsa upp konflikten på Krim i syd och Lugansk- och Donetskregionerna i öst.

Ukraina är ett långt ifrån homogent land. Landets östra och södra delar präglas av ryskt inflytande, främst genom rysk massmedia som är tämligen populär. Hit hör bland annat Krimhalvön. I andra landsändar tenderar människor att stödja mer västorienterad politik, som uppfattas vara en motvikt till både Putin, korruptionen och det sovjetiska arvet. Skillnaden mellan öst och väst kommer till exempel till uttryck i olika tolkningar av Ukrainas roll under andra världskriget.

Den typen av motsättningar resulterar i propaganda från båda håll och är likaledes en tacksam utgångspunkt för att elda på uppdiktade konflikter om språk och nationell tillhörighet. Det är alltså ingen tillfällighet att Ryssland spelar ut det kortet. Kreml har bred erfarenhet av den här sortens maktspel och valde en bra tidpunkt för sitt nästa drag.

I Ukraina lyser den politiska samstämmigheten med sin frånvaro. Bakom kulisserna står oligarkerna och drar i de trådar som gynnar deras egenintressen. Utsikterna inför ett nyval till parlamentet skapar osäkerhet i det politiska landskapet. Avsikterna hos de politiker som är kända för att vara ineffektiva och därför fått utstå hård kritik från allmänheten förblir oklara. Alla positionerar sig för en bra giv när korten blandas om.

Förutom ett handlingsförlamat parlament tillkommer korruption, ett föråldrat försvar och statsfinanser körda i botten. Kan förutsättningarna för en invasion bli bättre än så?

Trots detta, och parallellt med den funktionsodugliga statsapparaten, finns det i Ukraina också ett helt annat samhälle.

Det samhället befolkas av människor med helt andra mål, av entreprenörer, volontärer och medicinsk personal, som strävar efter fred, demokrati och välstånd.

Dessa människor samlar in pengar och utrustning till soldaternas grundläggande behov, från skottsäkra västar, hjälmar och nödvändiga mediciner till toalettpapper och strumpor. De köper ambulansbilar och sjukvårdsutrustning. De packar sina egna bilar fulla och kör själva iväg till de östra delarna med förnödenheter de samlat in från när och fjärran.

De organiserar frivilliga som vill ta värvning och utbildar dem både militärt och i första hjälpen. De besöker sjukhusen för att stötta de unga män som aldrig kommer kunna gå igen. De samlar in pengar så att skadade ska kunna få den vård som staten inte kan erbjuda. De ser till att flyktingar får boende och tillfälliga arbeten. De organiserar självförsvarsgrupper eftersom polisen står lamslagen eller vägrar rycka ut.

Listan ovan är bara några få exempel på vad dessa människor gör. De inspirerar oss genom sin tro på en bättre framtid.

Annons