Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stort grattis Anders!

Annons

svenskt VM-silver smakat så bra som Anders Södergrens! Som han har kämpat och som han har dragit fram dessa masstartsmassor av skidlöpare runt mästerskapsspår världen över och alltid, alltid blivit snuvad i spurten. Och som jag har lidit med honom! Men så fick han till slut en efterlängtad VM-medalj. Stort grattis!

som hämtat ur en grekisk gudasaga när Anders så vackert och kraftfullt på klassiska manér gled fram i de vita spåren under det yviga snöfallet. Allt för att i 29 tuffa kilometer grilla, gnugga, stressa och pressa den unge, tuffe norske utmanaren Northug, den unge mot den gamle – och samtidigt visste vi ju alla, av gammal rutin och erfarenhet, att han troligen ändå skulle hamna flera placeringar utanför pallen när alla spurtfantomer slagit till.

Men den här gången tog jag och säkert många av er också – fel. Och det känns så fantastiskt skönt för Anders skull. Nu höll han nästan hela vägen fram till guld. Förhoppningsvis är silvret ändå bara en försmak inför vad som ska komma i stafetten eller på femmilen. Med Anders Södergren i storform kan han ta medalj i alla lopp.

Med tanke på hans trassliga start på säsongen med operation och ovissheten kring en eventuell cancersjukdom, och därefter svåra ryggproblem, gör det hans insats bara än mer bragdbetonad. Han har troligen aldrig varit bättre! Åt norske Northug fanns naturligtvis inte mycket att göra i en spurt, men hade det varit en lång backe till, då ...

Funderar också på hur välkomponerad denna tävlingsform med klassiskt och skejt som avslutning passar Petter Northug. Med det omvända, en klassisk avslutning hade han troligen varit chanslös. tv:s expertkommentator Anders Blomqvist som nämnde det i förbifarten, Anders Södergren och Petter Northug, som varandras totala motpoler. Den ene snäll och ödmjuk, den andre snäll, men också utåt tuff och kaxig – men båda med enorm respekt för varandras styrkor i skidspåren. I denna tävling blev dessa totala motsatser som skidlöpare etta och tvåa. Anders Södergren sa ju också: ”Jag gick på så hårt i klassiskt för att försöka få Petter att tappa så mycket att jag skulle kunna slå honom i skejten”.

Men det gick alltså inte. Meråkergrabben var för tuff den här gången också.

det ändå blev till mittregionen! Guld till Meråker, silver till Östersund – och så ett brons i skidskytte genom Helena Jonsson, även det till Östersund (och Helgum!). Jag hade ändå nästan kunnat sätta min vallatejp på att Helena skulle träffa alla fem i sista stå och bli guldmedaljör. Det gick nu inte, men vänta bara till Vancouver och OS nästa vinter, det kan bli Helenas riktigt, riktigt stora mästerskap. Heja Hålgum! (som man säger på ångermanländska).

– jag ska göra en egen satsning. Inte på OS, inte på Vasaloppet, utan på Krokomsturen. Alldeles lagom för mig att glida en mil på skidorna från Kälen och ut mot storflon och slutligen landa i sporthallen i Krokom.

Ett mandomsprov så gott som något.