Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stöveltrampen min mamma hörde

Nazister. Själva ordet gör mig både förbannad och förtvivlad. De finns i Sverige, är inte särskilt svåra att upptäcka. Förekommer företrädesvis i södra Sverige, men kan ses häcka lite varstans, gärna i samband med någon demonstration mot antirasism

Annons

Då brukar de kunna bli aggressiva, gå till anfall med syfte att förgöra och förstöra dem som vill se en annan värld där människor och mångfald hör ihop.

Senast de syntes, i alla fall offentligt, var när de ställde till med oreda i samband med en antinazistisk demonstration i Kärrtorp, före jul. Nu har hovrätten fastställt tingsrättens dom och dömer de mest utåtagerande för våldsamt upplopp till några få månaders fängelsestraff. Ytterligare ett 30-tal är under polisens utredning.

Jag tänker på min tyska mamma när jag tänker på nazister. Hon som i andra världskrigets slutskede kom till sin svenska brevvän för att få en ny chans här. Hon som överlevde ett helvete, som höll på att dö när det bibliotek bombades, där hon satt och studerade, fast besluten att ta sin läkarexamen i ett Tyskland som brann. När bomblarmet gick var hon den enda som satt kvar, med näsan över böckerna. Hennes räddning blev två bokhyllor som rasade över henne och bildade ett skyddande utrymme. Alla i skyddsrummet dog.

Jag tänker på Tyskland och stöveltramp, kristallnätter, judeförföljelser när jag tänker på nazisterna. Men nu för tiden har denna böld spritt sig och bara blivit större. Arga unga män finns det gott om, och hatet har en tendens att sprida sig som ett bokbål i den tyska natten.

I Grekland sprider Gyllene gryning långa skuggor över varje ny morgondag. I Tyskland, landet som har förbjudit nazism, har nazisterna åter fått makt. I Polen finns en partiledare som hyllar nazismens renhetsideal, han tycker att det är äckligt att behöva titta på funktionshindrade. i Sverige har vi ett parti, Sverigedemokraterna, som inte verkar ha något emot att samarbeta med Front National i Frankrike.

Jag kan inte låta bli att undra vad min tyska mamma hade tyckt om allt detta.