Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stridbara KD-visionärer blickar vidare högerut

/

Göran Hägglund vann över sin utmanare om posten som partiledare i Krist­demokraterna, Mats Odell, med röstsiffrorna 198 mot 88. Det kan verka som att han därmed sitter säkert i sadeln, men skenet lär bedra. Den ”högerallians” som stöttar Mats Odell är välorganiserad och har karismatiska frontfigurer som inte lär anse slaget förlorat.

Annons

Det fanns något nästan rörande över Göran Hägglunds segerglädje på KD:s riksting i lördags. Ingen svensk partiledare kan se så oförställt glad, eller ledsen för den delen, ut som Göran Hägglund. Så leder han också ett parti som allt som oftast anklagats just för ”snällism.”

Desto märkligare kan då striden om partiledarskapet te sig. Den maktkamp som med korta avbrott pågått mellan Göran Hägglund och Mats Odell sedan valet 2010 har haft olustiga inslag. Som när Hägglunds stabschef Henrik Ehrenberg under pseudonymen Ove Tove bloggbaktalade Hägglunds mest uttalade kritiker – och när han väl ertappades, dröjde det ända till dagarna innan rikstinget innan Hägglund definitivt sparkade honom. Mats Odells supportrar i församlingen Livets Ord i Uppsala har inte heller framstått som snällismens banerförare; på bloggen avgahagglund.nu har kampanjats i ungefär samma anda som Ove Toves.

Skvallret och lågheterna på nätet kan med lite god vilja tas för trams; betydligt hårdare tongångar har den senaste tiden hörts från Mats Odell och hans åsiktsfränder i den offentliga debatten. I en intervju inför rikstinget deklarerade Mats Odell att han vill satsa på rättsväsendet bland annat eftersom ”unga tjejer våldtas på löpande band.” Efter kritik från Brå fick Odell backa; formuleringen var kanske olycklig, menade han nu.

Men att den slipade proffspolitikern Mats Odell nu tog upp våldtäktstemat – och på köpet blev kung på ett antal bloggar med dragning åt SD-hållet – var ingen stundens ingivelse. I ett debattinlägg i Aftonbladet konstaterade samtidigt en annan partiveteran, advokaten och tidigare VU-medlemmen Rolf Åbjörnsson, att Göran Hägglund har kört partiet i botten: ”Sverige behöver en politisk kraft som osjälviskt och hänsynslöst kämpar för värden som främjar en civilisations överlevnad” avrundade Åbjörnsson.

Den politiska kraften kunde anas när partiets nestor Alf Svensson inför EU-valet 2009 fick resolut uppbackning av sin gamle vän, exnydemokraten Ian Wachtmeister. Samme Ian Wachtmeister som inför valet 2010 åtog sig att vara mentor åt SD-ledaren Jimmie Åkesson. Man kan förstå att både Alf Svensson och Mats Odell ibland raljerar över begreppet ”beröringsskräck.”

Mats Odell har ett starkt stöd från KD:s mest engagerade och karismatiska frontfigurer – från hårdföra riksdagsledamöter som Annelie Enochson och Roland Utbult och inte minst från unga högeraktivister som ungdomsförbundets ordförande Aron Modig och kommunalrådet i Uppsala Eva Busch. Här finns visioner med inspiration från USA om ett brett, kristet högerparti som fångar upp missnöjda borgerliga väljare.

Och i den visionen finns det ingen plats för Göran Hägglund.

Annons