Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Suggestivt och mäktigt av Cirkus Cirkör

På scen: Saara Ahola, Anton Graaf, Einar Kling-Odencrantz,Manda Rydman, Peter Åberg och Thea Åslund
Regi och idé: Tilde Björfors
Kompositör: Samuel Andersson

På väg till Storsjöteatern passerar jag denna försommarkväll den ideella föreningen Hej främling! och deras snabbt planerade förfest till Cirkus Cirkörs föreställning Limits. En stor och salig blandning av människor från olika nationaliteter leker och njuter av solen tillsammans.

Cirkus Cirkör har länge berört och hänfört sin publik och defirade 2015 sitt tjugoårsjubileum med föreställningen Borders på MalmöStadsteater som även den behandlade det brinnande ämnet migration. Limits tarnu vid och ska ut på en lång världsturné där Östersund får sin beskärda del med tre i princip slutsålda föreställningar.

Det är en mäktig inledning där den fantastiska ensemblen nästan överskuggas av scenografin, kläderna och ljuset.

Jag hinner tänka på hur svår flyktingens väg till Europa blir genom de förstaladdade scenerna, hav som ska korsas, kantrande båtar, murar som ska klättras över och gränser som ska passeras. Den suggestiva musiken och de autentiska berättelserna förstärker de sceniska bilderna.

Det andra som slår mig är hur människans gränslösa förmåga att samarbeta tagit oss dit vi är idag och är det något både cirkusartister och flyktingar måste vara experter på, så är det just att samarbeta.

I första akten får vi verkligen många prov på detta och jag tycker även att ramberättelsen är tydligare här än i tidigare Cirkör-uppsättningar. Finalen i akten är mäktig där bilder av hur en stad och människoöden trasas sönder görs i ett fantastiskt välarbetat nummer. Pausannonseringen ger också en humoristisk gliring till Sveriges regering.

Den andra akten har också sina höjdpunkter men blir i mina ögon för utdragen och är inte lika bildlig som den första och stundtals även nästan övertydlig i sitt budskap.

Det är svårt att lyfta fram någon särskild i ensemblen men jag vill ändå nämna Peter Åberg som visar prov en extrem mångsidighet i sitt artisteri. Några andra som förtjänas att lyftas fram är de som jobbar i bakgrunden med att göra scenerna ännu mer magiska genom att agera mänskliga motvikter, även där ett prov på det osynliga samarbete som krävs för att en föreställning ska bli av.

När allt är över dånar ovationerna och längst bak hejar alla i Hej Främling! högst. Cirkus är oavsett bakgrund förståeligt av alla och här är alla välkomna, till skillnad från hur det ser ut runt om i Europa just nu.