LÄS MER: Recensioner, tv-klipp och nyheter – här hittar du allt från Storsjöyran
Jag kommer till tältet en dryg halvtimme innan konserten ska börja. Redan då står det förväntansfulla människor intill scenen och jag ställer mig längst bak intill tältets ingång. Tio minuter innan utsatt tid kommer deras DJ in på scenen och börjar riva av en hop kända hip-hop-alster och mer publik kommer snabbt springandes och jag får stå stadigt för att inte bli omkullsprungen vid tältets ingång. Det blir ett pärlband av tunga hop-hop-låtar som för mina tankar till New York. Det känns som att jag är någon annanstans. Det känns som att tältet plötsligt är för litet.
Efter tio minuters uppvärmning är publiken verkligen på hugget. ALLA skriker efter Näääk & Nimo. När duon äntligen äntrar scenen är publiken redan så varma i kläderna att resten av konserten går som på räls. Första låten är ”Luren i fickan” av Grillat & Grändy och tempot är högt. Ett tempo som inte tummas på en enda sekund under hela konserten. Även mellansnacken ärkorta och rappa, allt för att hålla tempot uppe. Det är publikfrieri det handlar om här och Näääk & Nimo vet hur man håller en konsert för att publiken ska bli nöjd och få dansa av sig. Och det känns som att det är precis rätt målgrupp som befinner sig i publiken. Jag gissar att medelåldern ligger någonstans strax under 18 år och det ska visa sig vara en framgångsrik formel för att få till en riktigt grym stämning. Under hela konserten står publiken med händerna i luften och sjunger med i de mer lättsjungna delarna av låtarna. Och det dansas. Till och med jag, som vanligtvis brukar stå en bit bak och bara betrakta, kan inte hålla mig för att röra lite på dansmusklerna. Och det händer inte ofta vill jag lova. Även ljudet är av hög kvalitét. Musiken är lagom hög och basgången vibrerar i bröstet (som sig bör) men sången bryter trots allt igenom musiken på ett lyckat sätt.
Efter drygt halva konserten börjar det bli riktigt varmt i tältet och publiken glesnar en aning. Jag ser svettiga människor lämna tältet både till höger och till vänster om mig. För att locka fram de sista svettdropparna ur publikens späda kroppar kör de på med en rad hits till såsom Näääks ”Jetlag” samt ”Lyckliga gatan” och ”Stad i ljus” från TV-programmet ”Lyckliga gatan”. Publiken älskar det som det brukar vara med låtar från kända TV-program.
Fem minuter innan slutet dör tempot lite. Jag gissar att det är på grund av mer svårsjungna låtar utan tydlig refräng. Men vad gör det? Jag är lycklig, publiken verkar lycklig och artisterna vill knappt kliva av scenen.
Betyg: 5
