Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Svamptjuv" länsade stugägares kantarellområde

Den som ska ut på svampjakt får inte inkräkta på privat område.
Men lagen reglerar inga avstånd.
– Det är gummiband i bedömningarna, säger Naturvårdsverkets Nils Hallberg.

Annons

För att kantarellerna skulle klara livhanken i torkan hade stugägaren vid Tansen i Gagnefs kommun ansträngt sig och vattnat dem.

Medan ovan nämnde tog sig ett dopp passade "svamptjuven" på att länsa området intill huset på svamp.

Fräckt, anser den upprörde stugägaren som tycker att svampsugna ska hålla sig borta från fritidshusets omedelbara närhet.

Men vad lagen säger är svårtolkat.

Förutsatt att naturprodukterna inte är fridlysta är svampplockning, liksom plockning av vilda bär, vilda blommor och örter, allemansrättsligt tillåtet - så länge man är på allemansrättsligt tillgänglig mark.

Det privata området kring någons boende kallas för hemfridszon och får aldrig inkräktas.

Men hur stort område som räknas som hemfridszon är klurigt att avgöra eftersom inga fasta mått anges.

– Det som är lurigt är att det inte finns något svar på frågan. Det är gummiband i de här bedömningarna. Vill man få ett svar är det tyvärr via tingsrätten. Då får markägaren polisanmäla svampplockaren, säger Nils Hallberg, miljörättsjurist vid Naturvårdsverket.

– Är det en sommarstuga och jag är där med mina ungar och har semester, då är jag ju på plats och bebor kåken. Då får du hålla dig på motsvarande avstånd som om du går förbi hemma vid min villatomt. Om du däremot kommer dit i februari, jag har farit hem och det är ingen där spelar det säkert ingen större roll och du kan gå förbi ganska nära utan att störa eller förstöra.

För en ängsliknande tomt i Skåne med stor insyn slog rätten fast att hemfridszonen var 125 meter, berättar Nils Hallberg.

– Sen finns det en del andra rättsfall som ligger runt 30 meter. Sanningen ligger väl någonstans där emellan. Det är helt situationsberoende och beror på hur det ser ut på den enskilda platsen.

– Andra sidan av allemansrättens mynt kan man kalla för allemansskyldighet. Den som nyttjar allemansrätten har ett ansvar att se till att det sker på rätt sätt. Det vill ju till att man kan göra bedömningen om man gått för långt och trampar på privat område. Är det på gränsen måste man prata med markägaren. Vill du göra något på min privata mark måste du ha mitt tillstånd, säger Nils Hallberg.

Nina Blazevic