Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svenska besserwissrar gisslar grannar

Det finns tråkiga grannar av skilda slag. En sort bråkar och stökar. En annan ska uppfostra omgivningen, med ilskna lappar i tvättstugan eller anonyma anmälningar om att grannarna eldar olovandes eller vanvårdar sina djur. Till den sista gruppen hör Konungariket Sverige.

Annons

I förra veckan skrev den danskättade professorn i statskunskap Drude Dahlerup en lång text i Dagens Nyheter om sin oro för vart de dansk-svenska relationerna är på väg. Hon konstaterade att politiker och journalister på båda sidor om Sundet kastat sig ut i en olycklig kampanj där det andra landet får agera varnande exempel.

Det förment antiauktoritära Danmark var länge ett föredöme för svensk – i bred mening – kulturvänster. När Ernst-Hugo Järegård skrek ut sitt "danskjävlar!" i tv-serien Riket 1994 jublades det åt svenskkarikatyren. När FP-ledaren Lars Leijonborg reste till Köpenhamn 2002 för att läxa upp Dansk Folkepartis Pia Kjaersgård var bilden av Danmark som förbytt. Begreppet danskjävlar hade nu blivit blodigt allvar, utan den minsta ironi.

Nu är det Norges tur. Sedan norrmännen haft den dåliga smaken att rösta fram Höyre och Fremskrittspartiet har landet fått överta bovrollen – eller snarare en förstärkt sådan, eftersom de svenska aktivister som driver på grannfejden konsekvent kopplar ihop Fremskrittspartiet med massmördaren Anders Behring Breivik.

"Därför förstår inte Norge faran med regeringens rasism" löd rubriken till en helsidesartikel av journalisten och historikern Henrik Arnstad i Dagens Nyheter häromveckan. Rubriken sammanfattar väl den uppfostrarnit som gör att allt färre länder finner nåd i den svenska offentligheten. Det finns en högre sanning som inte nått över kölen, och den sanningen utgår från Stockholm.

Det norska rasistviruset är dessutom smittsamt, varnar Arnstad: "På längre sikt är risken överhängande att ett radikaliserat Norge med statligt organiserat rasistiskt förtryck av många utomstående – även i Sverige – ses som ett ideal." Sedan drar han ödesmättat ut perspektivet mot Nazityskland och andra världskriget: "Europa har inte råd att betala det (priset) igen."

Fascismen ett hot från Norge? Jo, man tackar. I andanom hörs ett triumferande gapflabb från Breiviks ombonade livstidscell.

Konstigast av allt är att svensk borgerlighet med få undantag tycks acceptera en vulgärdebatt som i förlängningen kan skada det nordiska samarbete som borde vara högsta prioritet i vår utrikespolitik. Vare sig tystnaden handlar om okunskap eller rädsla är den lika illa.

SOL

Annons