Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sverige glider isär

Den svenska socialpolitiken riktade under efterkrigstiden in sig på generella välfärdslösningar som skulle omfatta alla medborgare. Utan fattigvårdstänk.

Annons

Politiken syftade till att utsatta grupper inte skulle slås ut och utanförställas. Trygghetssystemen skulle ta emot och människor skulle inte falla igenom.

Som sista skyddsnät fanns socialbidraget. Ett skydd som aldrig har varit tänkt som en långvarig eller permanent lösning. Max tre månader blev så småningom tanken.

Nu ser det inte längre ut så. Trygghetsförsäkringarna är inte längre värda namnen och allt fler står utanför dem och hänvisas till socialtjänsten.

Vi ser en återgång till det gamla fattigvårdssystemet med skärpta krav på motprestationer för att få hjälp. Vi ser från politiker en "skyll dig själv-mentalitet" riktad mot de sjuka och arbetslösa.

Vi har fått Arbetsförmedlingens fas 3 i jobb- och utvecklingsgarantin och fas 4 i socialtjänstlagen.

Dagens ansvariga Allianspolitiker kan inte längre stava till begreppet fattiggöra, utan endast till ordet arbetslinje. Grunden för detta är deras människosyn: arbetslösa och sjuka är lata.

Således inte konstigt alls att socialpolitiken har ersatts av fattigvårdspolitik. Och att klyftorna ökar.

Tapio Salonen, professor i socialt arbete vid Malmö högskola, har beräknat att under 1990–2013 har socialbidragsnormen sjunkit med 10 procent i fast pris medan övriga hushålls disponibla inkomster i genomsnitt ökat med 30–40 procent. Siffrorna är skrämmande.

Ekonomisk fattigdom blir också till social fattigdom och ett demokratiproblem. Det visar på just det som Stefan Löfven brukar peka på: ett Sverige som glider isär. Ett mer ekonomiskt jämlikt land är bra för alla. Tänk på det 14 september.

Eva Hillén Ahlström (S) Bräcke

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel