Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges nye skolkreatörhamnar snett i Sydkorea

Annons

På debattplats i Dagens Industri hyllar Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven Sydkorea som ett utbildningens föregångsland. Sverige måste ta efter, skriver Löfven.

När samme Stefan Löfven dagen därpå själv konfronteras med Sydkoreas utbildningssystem i Seoul, förskräcks han. Till Aftonbladets utsända blir kommentaren: "Även Sverige behöver höja sin standard, det är ofrånkomligt i en global ekonomi där arbetsmarknaden kräver allt mer. Men om vi strävar efter 40 timmars arbetsvecka kan vi ju inte begära att studenter ska plugga i 60 timmar", säger S-ledaren till AB:s webbsida.

I samma artikel konstaterar Sveriges ambassadör i Sydkorea och tidigare socialdemokratiske statssekreteraren Lars Danielsson: "Man brukar säga att Sydkorea är ett rikt men inte ett särskilt lyckligt land. Det är ett samhälle som präglas av väldigt stark konkurrens. Man arbetar så mycket, så länge och så hårt att man inte hinner njuta av livet", säger Sveriges ambassadör.

Bilden från Dagens Industris debattsida där Löfven prisar Sydkorea, kraschar alltså nästan omedelbart när debattören lämnat den svenska tryggheten och hamnar i sydkoreansk verklighet.

Visst – investeringar krävs i svenska universitet och högskolor. Där har Stefan Löfven rätt, men det blir tokigt när oppositionsledaren börjar göra jämförelser med ett land på andra sidan jordklotet, där vi av hävd vet att kulturen är en helt annan än den vi jobbar utifrån i Sverige.

För det som mötte Stefan Löfven var även avarterna av det "sydkoreanska undret": Folk arbetar näst mest i världen. Barn pressas till att prestera på topp. Skoldagar och läxor är extremt långa och när unga börjar jobba förutsätts arbetsdagar med obetald övertid och obefintligt fackligt inflytande.

Mycket av det här tog också Stefan Löfven avstånd ifrån under resonemang med Aftonbladets journalister. Men den bild han försöker förmedla som det svenska utbildningsväsendets framtida kreatör, blir smått skrattretande. Den finns inte. Han hamnar snett.

Löfven har rätt i att Sverige måste höja sig när det gäller utbildning, men det är knappast den sittande regeringen som ska beskyllas för att vi efter 1980-talets skolkommunalisering fick den så kallade "flumskolan". Eller att svenska lärare tappade mark både i status och i lön, vilket vi i dag ser effekterna av vid lärarutbildningen med alltför få sökande och därmed undermåligt urval till alla lärartjänster.

Inte så att skolan i dag nödvändigtvis ska återförstatligas, det vore knappast friktionsfritt. Men om nu Stefan Löfven iklär sig rollen som skolexpert borde han börja på hemmaplan och inte storvulet i skrift hylla ett land långt bort för att nästa dag tvingas ta tillbaks det mesta. Det inger ingen trovärdighet för en som vill bli Sveriges näste statsminister.