Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tänder till först i slutet – och lockar till återseende

”Breaking dawn del 1”
Genre: Sci-fi-drama.
Premiär: Biostaden, i onsdags.

Annons

Med: Kristen Stewart, Robert Pattinson, Taylor Lautner.

Regi: Bill Condon.

Speltid: 1 timme 57 minuter.

Censur: 11 år.

Betyg: 2

Ungefär tio sekunder in i ”Breaking dawn del 1” surnar Jacob till och blottar i vrede sin muskulösa bringa. Så långt är det alltså som vanligt i ”Twilight”-universum. Men ändå är allt så annorlunda.

För nu, äntligen, i denna den fjärde filmen om kärlekstriangeln Bella (människa), Jacob (varulv) och Edward (vampyr) händer det faktiskt. Jag syftar naturligtvis på – trumvirvel – liggandet.

Det måste vara stort för alla fans som inte bara får sin hett efterlängtade sexscen, de får också vad som måste beskrivas som det vackraste bröllopet någonsin mellan en människa och en odöd. Intet öga kommer att vara torrt i biosalongerna.

Team Jacob firar också triumfer, för nästan första gången i den här filmserien känns stackars Jakes närvaro som något annat än ett plågsamt tredje hjul.

Taylor Lautner får också till blandningen av charm och testosteron precis rätt den här gången, vilket är mer än vad man kan säga om den bleksiktige Robert Pattinson, som för varje film avslöjar sig mer och mer som en rätt kackig skådespelare.

Turligt nog är det Bella som står i fokus, både visuellt och berättartekniskt, och Kristen Stewart börjar bli riktigt skicklig på att göra sin truliga men oväntat viljestarka unga kvinna.

Men ”Breaking dawn del 1” är allt annat än en rosenkindad saga med ett lyckligt slut. Det blir i stället obehagligt blodigt och något riktigt slut blir det inte heller, detta är den första delen av två och det märks att historien är utdragen, det tänder till först i slutet.

Men all ofrivillig komik är nästan helt utrensad och nye regissören Bill Condon (”Dreamgirls”) lyckas få till lite fint, svindlande tonårsallvar under filmens första del, när Bella överger sitt gamla liv för kärleken. Vill man vara snäll kan man säga att nästan all action i filmen sker på insidan, så att säga. För inget blir som Bella tror.

Här måste man nästan applådera författaren Stephenie Meyer, som lyckas skifta berättelsens fokus från den tidigare så framträdande neurotiska sexualmoralen till en helt ny debatt: abortfrågan.

För vad händer om man ligger? Och i fallet människa och vampyr, vad blir resultatet?

”Det är en baby!”, konstaterar en uppenbarligen konservativ vampyr upprört när Bellas hälsa börjar vackla och det antyds att det bästa kanske vore att ta bort det som växer oroande snabbt i hennes mage.

Nåväl. Fansen har väl aldrig brytt sig om alla Meyers mossiga idéer. Och cliffhangern i slutet kommer definitivt att locka dem tillbaka till den riktiga upplösningen om ett år.