Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tänk på det nästa gång någon säger att de vill sätta något på kartan

Det blev andra berättelser när Beppe flyttade till Öhn. Där föddes Dunderklumpen och där skrevs dikter som jag läser om och om igen.

Annons

Givetvis spelar det roll i vilken omgivning kulturskapare verkar, Peter Mosskin säger det i essän Vråken och Brandbergarna, bergen och skogen: Man löser problemen genom att ställa frågor till den region man lever i. Svaren finns i materian, i villkoren. Det gäller att ställa rätt frågor, att våga pröva, lockas av problemen. Att prova sin dunkla känsla på verkligheten och se om den håller.

Beppe Wolgers sökte svaren i den jämtländska materian, och för att befinna sig i rätt tankevärld blev han bonde, han odlade och hässjade hö, för att känna hur det kändes. Så stor var hans respekt för Magnus i Finnvattnet och Sigrid i Trångmon och alla de andra som gestaltas i verken från Vattudalen.

Tänk på det nästa gång någon säger att de vill sätta något på kartan. Ofta är det kommuner med storslagna visioner som säger allt och ingenting, som drar till med den gamla klyschan. De som verkligen sätter platser på kartan skulle aldrig komma på tanken att de gjorde just det.

Som Selma Lagerlöf, en person som utöver ett personligt och storslaget författarskap också lämnade ett bidrag till eftervärlden på ett annat sätt, hon gav grunden för det som är en politisk kultur i landskapet Värmland än i dag, ett landskap som ger utrymme både för överdåd och enkelhet, för ystert lättsinne och djupt svårmod, så skriver Bengt Göransson.

Innerligt önskar jag att Beppe Wolgers fick efterlämna en politisk kultur i Jämtland. Såsom han satte nävarna i jorden för att skildra vad han kände är, och bör vara, en outsinlig inspirationskälla för många generationer framöver.Efter sig har Beppe Wolgers lämnat några nycklar till sitt skapande: dockorna, anteckningarna, breven... Allt som familjen Wolgers sparat och visat upp i Beppemuseet; men som sedan 1,5 år tillbaka ligger nedpackat i väntan på att någon ska blåsa liv i det. Strömsunds kommunchef sa nyligen till LT att de saknar både pengar och lokal. Familjen säger å sin sida, att de helst ser att museet stannar i Jämtland, men står ingen lösning att finna här, så får det kanske flytta – till någon som vet att ta hand om det.

Och allt detta sker i skuggan av en hetsig kulturdebatt som utmynnat i att Östersund ska arrangera en deltävling i Melodifestivalen – ett storslaget arrangemang för att sätta kommunen på kartan.

Var det verkligen det här vad vi bråkade om? Blir det kulturella bokslutet att länet bärgar en schlagerdelfinal som är kul så länge den varar, och samtidigt låter Beppemuseet sippra mellan fingrarna?

Bara den tanken sitter som ett slag i magen.