Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tännäs är högst och först, men Valmåsen försvann

/
  • My Hellsten är fotografen och grafiska formgivaren med rötter i Tännäs. Hon visar upp många fina bilder på Fornminnesparken.
  • Sista höbärgningen gjordes sommaren 1960 och året därpå låg Valmåsen under vatten. Hela trakten med  2 500 hektar skogs- och myrmark hade blivit en regleringsdamm. Människorna i bygden hade inget att säga till om när vattendomstolen gav bolaget tillåtelse till regleringen 1958. Inga protester hjälpte.
  • – Att reglera sjön Lossen innebar ett enormt ingrepp när en hel by försvann. Något likande skulle inte gå i dag, säger Anders Svensson.

Under mottot ”Högst och Störst” visar Tännäs byalag upp en intressant utställning på Fornminnesparken i Funäsdalen.

Annons

– Det handlar mycket om jordbruk och fiske, och förutom byn Tännäs så vill vi genom utställningen även berätta om byarna Kärringsjön och Valmåsen, säger P-A Tapper i byalaget.

Flera hantverkare visar upp sina alster och flera väggar pryds av teckningar gjorda av Tännäsbördiga Inger Hellsten och foton tagna av hennes dotter My. Det mesta finns utställt på nedre våningen i den gamla skolan på Fornminnesparken men utställningen om Kärringsjön finns en trappa upp.

Valmåsen, en helt vanlig Härjedalsby, med ett 15-tal gårdar med inägor och en mängd byggnader förvandlades till en sjöbotten.

Här hade människor levt på sina jordbruk i decennier och marken var kuvad genom flera generationers slit och vedermödor.

Sista höbärgningen gjordes sommaren 1960 och året därpå låg hela området under vatten. Hela trakten med 2 500 hektar skogs- och myrmark hade blivit en regleringsdamm. Människorna i bygden hade inget att säga till om när vattendomstolen gav bolaget tillåtelse till regleringen. Inga protester hjälpte.

1958 skrev ÖP ”Regleringen innebär ett av de största naturingripandena i Sverige och det kommer att drabba ett av landets kargaste och fattigaste landskap. Man får nu hoppas att regleringens skadeverkningar inte blir av den omfattning som många befarat och att det djupa såret i naturen skall kunna i någon mån läkas.”

Hans mor Gudrun föddes i Valmåsen och tillhörde de som tvingades flytta till byn. Byborna i Valmåsens som var cirka ett 70-tal tvingades söka nya hem. De flesta ansåg att man blev utslängd och inte kunna göra något när storkapitalet tog över.

1960 startade arbetena. Cirka 340 man fick arbete tack vare regleringen – men en hel by med alla kulturminnen och all dess historia lades under vatten.

– Var det verkligen värt att förstöra en by på det här sättet. Idag känns märkligt när kraftbolagen pratar om sin gröna miljövänliga el, säger Anders Svensson.

Annons