Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tävlingen tråkig landsfader

Söndagskvällens duell mellan Fredrik Reinfeldt och Stefan Löfven i SVT var en konst i gestaltad ödmjuk tråkighet. Båda tävlar de om att få förtroendet att bli Sveriges nästa statsminister. Men ingen verkar uppriktigt vilja vinna.

Annons

Jag begär glöd och passionerad vilja inför uppgiften att leda landet de kommande fyra svåra åren. Men frånvaron ekade.

Av de tittarundersökningar som presenterades efter duellen stod det dock klart att Fredrik Reinfeldt var en solklar vinnare. Kanske för att han, till skillnad från Stefan Löfven, kunde svara med en detaljrikedom och har ett presenterat regeringsalternativ.

För med mindre än en vecka kvar innan valdagen den 14 september står det klart att en röst på Socialdemokraterna är att köpa grisen i säcken.

Centerpartiet fick lära sig en hård läxa att överbudspolitiken inte fungerar. Centerledaren Thorbjörn Fälldin blev i mitten av 70-talet statsminister och lyckades bryta decennium av socialdemokratiskt maktinnehav. Han fick svåra år som statsminister med att hantera Folkpartiets Ahlmark och högerledaren Bohman. Den borgerliga överbudspolitiken var ett faktum. Man lovade allt åt alla. Ökade satsningar och ofinansierade skattesänkningar.

När väljarna röstade fram en borgerlig regering på 70-talet gick det inte så bra. Man köpte grisen i säcken.

När man parar ihop Socialdemokraternas politik med Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser vi ut att få samma olyckliga soppa. I kristidens 2000-tal har vi inte råd att flumma iväg mot en regeringskris.

För vad innebär energipolitiken med Stefan Löfven som statsminister? Han verkar inte vilja lägga ned några kärnkraftverk – kommer Miljöpartiet lyssna?

Och framförallt. Hur går det för glesbygden när Socialdemokraterna med sin halvhjärtade regionalpolitik tvingas förhandla med Miljöpartiet och deras glesbygdsfientliga politik?