Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Tidlös ikon briljerade

Betyg: 5
Bäst: Allt.
Sämst: Regnet som aldrig ville upphöra.

Patti Smith och hennes band intar scenen och "Dancing Barefoot" dånar ut över Stortorget. Strax därefter hörs "Redondo Beach", två milstolpar i rockhistorien. Låtarna har mer än trettio år på nacken, men ändå låter de inte daterade.

Regnet öser ner och Smith tar till orda på sitt lite speciella Spoken word-sätt;

– Det blir så halt av vattnet och jag är klumpig. Synd, för jag skulle verkligen vilja vara därute med er. Men jag är där i hjärtat. (Här lägger Smith handen lite övertydligt på sin bröstkorg och sitt huvud).

I närvaron, både mellan och under låtarna, är jag beredd att tro henne.

Ibland, som under episka "Free Money", utmärker sig Smith lite extra. "Free Money" dök först upp 1975 på ikoniska albumet "Horses". Nu, nästan fyrtio år senare, har hon kvar all sin kraft i rösten. Något ganska ovanligt för många artister med lång karriär. Det är ett magiskt ögonblick att få uppleva. Och just då är jag nästan tacksam för hällregnet som kamouflerar en liten lyckotår. Det är bra när bandet spelar nytt material, men allra bäst är de odödliga klassikerna. "Pissing in a River", "Gloria", "Rock'n'Roll Nigger", "People have The Power", "Because the Night", listan kan göras lång.

Sistnämnda låt är skriven av en annan rockgigant på Sverige-besök, Bruce Springsteen. Men ingen kan förvalta den som Patti.

Sara-Märta Höglund