Annons
Vidare till op.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

"Tidningens arbetssätt kan diskuteras"

Landsantikvarie Henrik Zipsane är kritisk till att diskussionen efter dådet mot den franska tidningen Charlie Hebdo bara handlar om yttrandefrihet.
– Den franska tidningens tillvägagångssätt kan också diskuteras, säger han.

Henrik Zipsane var också aktuell i sammanhanget för ett par år sedan då han stoppade konstnären Lars Vilks från att delta i en utställning på Jamtli, Östersund. Även då var han kritisk till att agerandet gjordes till enbart en fråga om yttrandefrihet

– Jag tycker fortfarande att man kan göra det lite för enkelt för sig om man "bara" ser dessa fall med Jyllandsposten, Lars Vilks och nu senast den franska tidningen Charlie Hebdos publiceringar som en frågeställning om yttrandefrihet.

• Men är det inte det då?

– Naturligtvis har varje enskild person yttrandefrihet, och naturligtvis ska samhället se till att det finns skydd för alla medborgare. Och våld eller hot om våld i förhållande till människor som använder sin yttrandefrihet är lika sjukt i dessa sammanhang som i alla andra.

• Men du anser ändå att det handlar om något djupare och mer komplext än så. Är det fel att publicera dessa nidbilder, tycker du?

– Om man har en tidning, en tv-station eller en annan medieverksamhet – till exempel ett museum – då har man också ett ansvar som utgivare. Att vara utgivare handlar om ansvarighet och det är en ständig aldrig vilande avvägning av olika krafter: ansvar att tillmötesgå publikens efterfrågan, ansvar att vara öppen och fri publiceringsplats, ansvar att ta vara på sina anställdas möjligheter (också arbetsmiljö), ansvar att förvalta den policy och de mål som finns för den specifika medieverksamheten.

Om man tänker så, då har till exempel Jyllandsposten och Charlie Hebdo alltså arbetat på ett sätt som kan diskuteras. Frågan är då mer komplicerad än bara om yttrandefriheten. Naturligtvis har den enskilda tecknaren eller journalisten yttrandefrihet men publiceringen i en papperstidning har alltså också dragit till sig dessa förfärliga dåd. De som har publiceringsansvaret har alltså valt att leva som de här människorna som utan säkerhetslina går på lina mellan höghus.

• Hur tänker du då?

– För mig är frågan därför om det är ett rimligt påstående att det bara handlar om yttrandefrihet och att alla andra argument handlar om självcensur. Vi vet att det finns extremistiska idioter i politiska och religiösa kläder - ingen nyhet! Extremisterna har behov av måltavlor så de kan realisera sig själva och få uppmärksamhet. Hur smart är det att gå dem tillmötes? Eller kan det vara så att dessa mörkermän i övrigt alltid vill hitta måltavlor, så det spelar ingen roll vad man gör, eller? Var Charlie Hebdos anställda medvetna om hur farlig deras arbetsform var?

• Tycker du att de inte använt yttrandefriheten på ett ansvarsfullt sätt??

– Det är väldigt svåra frågor och viktigt att debattera dessa – jag kom att tänka på den här klassiska liberala meningen: "Jag är inte alls överens med dig i vad du säger, men jag vill dö för din rätt att ge uttryck för vad du tycker!" – jag tror den meningen spökar i huvudet på dem som bara skriker "yttrandefrihet". Men de glömmer att meningen inget säger om ansvar eller om det kollektiva perspektivet.