Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

(Till lördagsfliken, läggs ut lördag)Fothantverket lever vidare genom Birgitta

Annons

Två kvällar i veckan hänger Birgitta Berntsson ut flaggan vid Lits gamla kommunalhusets källaringång och öppnar sitt skomakeri.

Allt började med Birgittas lädertofflor som gick sönder för drygt trettio år sedan. Då gick hon till sin morbror Bror Berntsson som var skomakare i Lit och lagade dem själv.

– Sen provade jag att göra nya egna tofflor. Visst kollade jag lite hur han jobbade, berättar Birgitta.

Då var Birgitta fritidsledare på skolan i Lit och började sedan studera engelska, tog en fil kand och jobbade en period som lärare.

Bror Berntsson fick lungsot när han var ung och utbildade sig sedan till skomakare. Han hade verkstad på flera olika ställen men hamnade slutligen i gamla kommunalhusets källare i Lit. 1988 gick han bort. Birgitta funderade vad hon skulle göra med alla hans maskiner och verktyg. Det kändes så trist att göra sig av med allt berättar Birgitta. Två år senare hade hon bestämt sig för att prova som skomakare själv.

– Men det här är ju ingenting som går att livnära sig på, jag jobbar för att det är roligt. Jag har ju fått lära mig mycket på egen hand då jag inte tänkte på det här när morbror Bror levde säger Birgitta.

Hon har jobbat på Iris Hadar i många år för personer med olika funktionsnedsättningar, gett studiehjälp och struktur för att de skulle klara en utbildning. För ett år sedan tog Birgitta pension. Men under alla år har hon två kvällar i veckan tagit emot jobb, skor och jackor som behöver lagas nere i kommunalhusets källare.

– Det är faktiskt mest blixtlås som ska bytas, berättar Birgitta. Det är mindre med halv och helsulningar.

Hon sitter och jobbar vid det låga bordet som Bror hade. Ytan är märkt av många års jobb. Birgitta berättar lite om hur Bror jobbade, han använde tagel från häst och becktråd, slog igenom sylen för varje hål han sydde. Det tog en evig tid berättar Birgitta. Många av hans maskiner fungerar lika bra idag och används. Som den man pressar fast sulan med sedan den är limmad, kilmaskinen och de handgjorda lästarna i trä.

Flexibla anpassningsmoduler hette det som Birgitta jobbade med på Iris Hadar, det hon gör i skomakeriet kan man nästan kalla samma sak. De som kommer behöver ofta anpassade lösningar för sina speciella fötter. Trycka ut en sko på ett speciellt ställer, bygga på en sula, sätta på en ny klack, limma fast en kil på en nedtrampad stövel. Slipa och putsa. Limma och spika. Hårt och tjockt läder skärs i skivor för att formas kring rundade skor.

– Man får hitta på diverse lösningar. Det känns bra att laga saker, då behöver folk inte köpa nytt på en gång när något går sönder.