Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

(Till lördagsfliken, läggs ut söndag)Krönika: Det blev vit, vackert och vindstilla!

Annons

Äntligen kom den efterlängtade snön och min sinnesstämning stegrades genast flera nivåer.

Temperaturen, ljuset och färgarna runt oss har större inverkan på oss än vi kanske tror.

Några av mina bekanta påstår sig vara fullständigt opåverkade av vädrets skiftande, men de flesta jag känner påverkas på olika sätt av väderleken.

När jag tänker tillbaka på min barndom i en liten mörk lägenhet nära Köpenhamns innerstad, minns jag min mammas eviga jakt efter solen.

På somrarna hängde hon långt ut genom fönstret för att få en glimt av himlen mellan de höga gråa husväggarna. Var det blått däruppe satte förberedelserna igång inför en heldag på Bellevue strand. En härlig vit sandstrand norr om Köpenhamn.

Resan dit var lång. Först fick vi gå till tågstationen och därefter var det en dryg timmes tågresa.

Under tiden kunde mycket hända med vädret. På en molnfri himmel kunde mörka moln helt oväntat dyka upp och förstöra dagen. Om så var fallet, tog det inte lång tid innan vi alla förbannade vädret och inte minst meteorologerna som enligt min mamma hade lurat det danska folket. Höll vädret sig vackert tills vi låg på våra handdukar med ansiktet mot solen, var första halvlek vunnen.

Men friden varade inte länge, för snart började nästa del av dramat, nämligen att hålla utkik efter hotfulla moln. Uteblev molnen var det bara att ligga kvar i lugn och ro tills solen gick ned. För denna underbara dag kunde vara sommarens sista.

Det är klart att mitt förhållande till vädret är präglat av min uppväxt, men jag tror inte att min känsla endast har med mina barndomsupplevelser att göra.

Vädret har sedan urminnes tider varit viktigt för människan och hennes överlevnadschanser. I bondesamhället kunde skörden förstöras med hungersnöd som följd. Man var beroende av vädret och därför var det viktigt att hitta tecken som kunde förutspå det kommande vädret, så att man kunde vara förberedd.

Kan det vara så att denna "urprogrammering" finns kvar inom oss än i dag?

Antagligen, för flera andra instinkter lever kvar från äldre tidsåldrar, exempelvis samlarinstinkten samt kamp och flykt reaktionen.

Jag tror att desto mer medvetna vi blir om oss själva och vårt sätt att tänka och agera, desto mindre beroende blir vårt humör av yttre omständigheter. Vårt inre ljus växer sig starkare och vi kommer att bli mer och mer inifrånstyrda. Vi tar dagen som den kommer och vi ser att allt är som det skall vara.

Men visst är det ändå skönt med en solig vindstilla dag på isen?

Jeannette Trebbin